Ett steg i rätt riktning mot Djurgården

Efter några tunga bakslag var det nog inte bara jag som kom till arenan med en viss oro om att få se lamt spel och mål åt fel håll. Det känns otroligt bra att nu i efterhand kunna säga att jag oroade mig alldeles i onödan för på söndagseftermiddagen fick inte åskådarna i ABB-arena se samma VIK som stått på planen de tre senaste matcherna.

Nej, de fick se ett VIK med attityd och viljan att vinna. Redan i första bytet blev jag övertygad om att det skulle kunna gå vägen då Zettergren bjöd på två härliga proppar. Det var precis som att han ville berätta för Djurgården att det skulle komma att bli långt ifrån en enkel match.

Resten av laget såg till att påminna Djurgården om det här gång på gång under matchen, kapten Helmersson var en av de spelare som visade stockholmarna var skåpet ska stå då han sänkte djurgårdens Dustin Johner med en härlig höger.

Jag vet inte vad Joakim Fagervall sagt till sina mannar men det måste varit något bra för individualismen var som bortblåst och det var en enad grupp som infann sig på isen. Man kämpade för varandra och tog ansvar för den andres misstag och inte bara stod stilla och stirrade som om allt var den andres fel. Äntligen är nog den rätta benämningen för det.

Man ska inte dra för stora slutsatser av en bra match. De flesta vet att VIK brukar kunna bjuda upp till match även i de jobbigaste stunderna så länge man möter ett välkänt lag och har den sjätte spelaren med sig, publiken. Jag glömmer aldrig vinsten mot Leksand från fiaskosäsongen 09/10 då man ur ingenting lyckades resa sig och vinna mot dåvarande serieledarna.

Dock tror jag inte att den fiaskosäsongen kommer återupprepas i år då det är många matcher kvar. Kan bara Fagervall & Co. se till att hålla lagandan uppe så ska nog även denna säsong få ett hyfsat lyckligt slut. Jag är en man som vågar tro och hoppas och jag vågar sia om att denna säsong kan sluta med en elitserieglimt.

För att ta oss tillbaka till matchen. Där det fanns många ljusglimtar som i Larssons stabila backspel, Frycklunds vassa målchanser, Leisenring som briljerade och så en storspelande Lasse Johansson som visade varför han ska ha förstaspaden.

De två sistnämnda lär bli de som tar hem de stora rubrikerna, men jag tycker en annan man ska få uppmärksamheten riktad mot sig. Nämligen Mikael Zettergren som stod för två mål plus en assist. Det var på tiden att ”Zäta” hittade nätmaskorna efter att ha varit generös med avslut, vilket i min mening bara är bra.

Själv tycker jag ”Zäta” brukar vara en spelare som jobbar hårt men inte riktigt får betalt för det han gör och ibland inte lyckas så väl hur bra han än menar. Nu kanske det lossnar för 30-åringen som hade en tung förstasäsong i VIK-tröjan.

Det var ca 5000 personer som fick se VIK vinna kampen på planen efter stabilt spel och höra skönsång från hemmasupportrarna som vann klackkampen. Jag är glad att jag var en av de personerna som bevittnade detta.