Fiaskosäsongen 15/16 fullbordad då VIK inte hade kompetens nog mot redan finalklart Tingsryd
Även denna säsong bleknade bort till något ej minnesvärt. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
De relativt prövade VIK-fansen fick som vanligt gråta sig till sömns efter ett minst sagt tråkigt säsongsavslut. Denna gång tog säsongen slut redan i februari då VIK inte orkade besegra Tingsryd (3-2 efter sudden) samtidigt som Almtuna la sig i Mora och Asplöven inte räckte hela vägen mot Timrå.
Matchen var jämn, trots att TAIF säkerligen hade tankarna på tisdagens Final 1 mot AIK. VIK inledde blekt och orkeslöst och hemmaspelarna verkade mest vilja åka och byta inledningsvis.
Gråhns lyfte sig de sista matcherna men det räckte inte hela vägen. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
Myttynen, som verkligen skärpt sig efter petningen, låg bakom 1-0 som Gråhns lirkade in i krysset. I andra perioden satte TAIF:s superfynd Paris 1-1 innan Davidsson vispade in 2-1.
Detta ”mål” dömdes bort. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
I tredje perioden slarvade Fredrik Johansson och slog en passning rakt på Emil Forslund som pinsamt enkelt åkte ifrån enormt långsamme Matushkin och 2-2 var ett faktum. Williams avgjorde i sudden, men då var det redan över sedan länge.
Sammanfattning
Det verkar som VIK har en katastrofsäsong vart femte år, vilket man nämnt på VIK.se. I en mörk stund som denna måste vi dock leta ljuset. Publiksiffran idag var SHL-mässig och något som visar att intresset finns där.
VIK har också som alla vet redan sedan länge beslutat att börja på ny kula efter många väl märkliga affärer av den gamle sportchefen. Det ger hopp om ny fräsch satsning med friska ögon.
På något sätt visade ändå dagens match på bristerna i laget. Åter hade man svårt att leverera när det verkligen gällde och fick bara oavgjort mot ett icke desperat bortalag.
Gråhns värvades som en fjärdecenter men ”tvingades” in i rollen som playmaker i power play. Inte optimalt för ett SHL-satsande lag att inte har riktigt vassa playmakers. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
Själva grundproblematiken i denna ganska ålderstigna upplaga av VIK har varit avsaknaden av fart i ben och passningstempo. Man har hamnat i en sits där en gammal grovjobbare som Stefan Gråhns ofta varit den som skulle styra och ställa i power play. Ingen skugga över Gråhns men det visar vilken avsaknad man har haft av någon snabbfotad och riktigt kvicktänkt playmaker.
Den pålitlige Fredrik Johansson och Gråhns är båda goda playmakers, men inga som leder sitt lag i första enhetens power play till SHL. Det går lite, lite för långsamt. Lihagen är inte heller en första klassens playmaker och den store vaknade alldeles, alldeles för sent. Playmaker och kvicktänkt är dock Davidsson men där är fötterna lite för långsamma, lite samma med Myttynen.
Cody Murphy bleknade efter en lovande start. Sorkin lite väl mycket upp och ner kanske och blek sista matcherna. Svedlunds och Larssons kurvor dock på väg uppåt, liksom såklart Fish och Borgman där VIK i sämsta fall får skapliga pengar när/om det blir SHL då båda har kontrakt.
Apropå långsamt måste ju en sån som Maksim Matushkins seghet analyseras noga. Backsnipern har inte bidragit med ett rörligt offensivt spel som det var tänkt. Cook var en halv chansning som inte riktigt höll, hade bitvis svårt med tempot, men gjorde inte bort sig men lämnar nu VIK.
Årets räddning i ABB Arena? FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
Över hela säsongen var också lagets tänkta två storkanoner Urbas och Williams för ojämna spelmässigt och/eller produktionsmässigt. Där måste man också fråga sig hur mycket pengar varje poäng kostat. Williams har varit ganska anonym på slutet och såg plågad i åkningen med bara tre mål de avslutande 16 matcherna.
Urbas dock given som topp-6-forward i ett SHL-satsande lag, en frisk Williams också, till rätt pris. Plus Fredrik Johansson såklart.
Andreas Appelgren vann bara fyra av 14 matcher och var lite för långsam att börja implementera sitt nya spelsystem och i att bänka underpresterare.
”Framtiden” i form av Jesper Andersson fick kanske chansen lite väl sent. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
Till en början sa Appelgren att spelsystemet med överbelastning inte var ett problem, för att sedan ändra det varpå en lång omställningsperiod krävdes trots kort om tid . Till en början sa Appelgren också att de som faller ur ramen skulle petas, men det dröjde lång tid innan det gjordes, tyvärr.
Till sist skadade målvaktscirkusen VIK. Roten till problemet var troligen att NJ, trots Franssons över tid vikande form/motivation, valde att inte agera inför säsongen. Fransson fick föga förvånade efter bra start sedan mycket riktigt svårt med motivationen och många tyckte det var rätt med värvningen av Koval. Dock gjorde NJ ”en Kiilholma” igen och hade kanske inte kollat vitryssens nuvarande fysiska form.
Hoppas snart en ny sportchef kan presenteras. Denna har många stora och svåra frågor att hantera. Vi får återkomma i ämnet.
