Fortsatt ledig Lundgren nära seriestart, liknande resor för Hillding & Tess & hur använda Asplund/NHL-proffs för bäst effekt i VIK (& ex. Södertälje)?

Bloggen hade en kontakt häromdagen med Niclas Lundgren. Men backen hänvisade bara till sin agent. Uppenbarligen är inte VIK jättehett just nu för Lundgren då backen verkar ha väldigt tålamod med att få ett jobb i typ Tyskland eller Österrike.

Detta trots att en sådan defensiv spelartyp kanske inte är den mest eftertraktade som DEL-lagen vill ska ta upp en importplats. Även i Österrike är det begränsat antal importer. Lägg till att Coronaläget i Sverige är klart bättre än i de flesta andra länder så borde VIK vara ett bra alternativ. I alla fall kan man tycka det från sidan.

Med alla nya offensiva stjärnor VIK kommer ställas mot i vinter vore just en sån som Lundgren, som bloggen tidigare konstaterat, oerhört nyttig och viktig som en defensiv spets som skapt för att neutralisera offensiva stjärnor. Den förmågan har Lundgren byggt hela sin fina SHL-karriär (kryddat med spel i Tre Kronor) på.

Besked i Lundgrenfrågan lär väl komma snart?

***

Har sett att Joakim Hillding och hans föregångare på toppcenterplatsen, Kelsey Tessier, har varit runt i ungefär samma ligor i Europa, intressant nog. Bloggen gjorde en jämförelse rent statistiskt gällande poängsnitt (PPG) mellan de två i respektive liga:

Vi ser att Hillding ”vinner” fyra av sex enligt ovan. Så förmodligen har VIK gjort en uppgradering på toppcenterpositionen (så som den troligen kommer se ut efter Asplunds tid här, med Hillding som nr. 1 – men räkna ej bort Skedung).

Det som är unikt med Hillding är de tunga meriterna från SHL, något som väldigt få spelare i Allsvenskan kan matcha i normala fall. Det vittnar om en väldigt hög högstanivå. Men att centern inte blev kvar där så länge vittnar också om en problematik i att konstant klara av att ligga på hög nivå.

***

Oliver Åbonde har i VLT en mycket intressant artikel om hur VIK bör använda just Rasmus Asplund på bästa sätt. Detta med ett resonemang kring hur VIK ska få mest effekt av gästspelet från den kanske snart även i NHL tongivande centern. Det är en tankeväckande frågeställning.

Andreas Hanson är i LT inne på liknande tankegångar. Detta då Södertäljes oerhört tuffe och ”NHL-business-influerade” sportchef Mikael Samuelssons syfte med att ta in hela fyra NHL/AHL-proffs är att bidra till att tvätta bort en upplevd ”looser-mentalitet” i SSK med hjälp av dessa, även om det bara är under en tredjedels säsong.

Men om vi fokuserar på VIK: Det troligen mest givande är att låta Asplund lira med det bästa VIK har, då det trots allt är ett lagspel där inte ens en Asplund kan förväntas göra allt själv.

När Mikael Backlund och Patrik Berglund var här under lockouten 2012/13 användes dessa två ihop och magi uppstod, oavsett om tredjelänken hette Mikael Frycklund eller David Lundbohm.

Berglund var betydligt mänskligare de matcher han var här utan ”Mickis”. Det vi lätt kanske glömmer bort när spelare går upp en liga så blir även medspelarna klart bättre. Det kan bli en mindre chock då en stjärna sedan går ned minst en division och får medspelare som inte hänger med. Detta plus skyhöga förväntningar kan leda till utmaningar.

Syftet med att ha Asplund här är inte för att tvätta bort en ”looserstämpel” (som Samuelsson talar om i SSK), utan snarare att bidra till att så många poäng som möjligt spelas hem till Västerås. Detta i ett allsvenskt getingbo i den övre halvan av tabellen den första dryga tredjedelen på säsongen.

Att hamna på tidig efterkälke och tvingas jaga hela vägen in mot slutspel är ofta inte optimalt. Vi såg exempelvis hur VIK den ödesdigra säsongen 2014/15 tvingades göra just det, och föll då på upploppet mot Karlskrona och Rögle.