Gulsvart omstart efter vila och direkt tätt matchande mot Väsby, Karlskoga och Kristianstad – kan kemin fortsätta förbättras trots tunga spelartapp?
På söndagskvällen väntar nykomlingen Väsby borta. Det är ett Väsby som efter en sträcka med nio raka förluster nu har vunnit fem av de nio senaste.
Väsby spelar (i alla fall inledningsvis på säsongen då undertecknad såg dem) ett lite speciellt spel som gör att de kan bli svåra att möta. De kan ju t.ex. pincha i en 3-mot-2:a med en back på offensiv blå. Misslyckas de är typ 1-mot-4 från egen blå, men är du inte påkopplad så kanske man själv åker på en 4-mot-2:a bakåt.
De har liksom inget större konsekvenstänk när de spelar. Blir svårt att möta.
En tanke är att spela man-man på deras spelare i anfallszon när de vill spela korta instick framför sitt eget mål. Om man då trycker upp backarna i ryggen på deras forward så de ej får någon tid att spela vidare pucken kan det bära frukt.
Väsby, Björklöven, AIK och (även Oskarshamn i HA och något som VIK bitvis har försökt ”kopiera”) vill ju ofta med sitt spel från lågt i egen zon att de ska lura första forward och sen hoppas att centern i motståndarlaget också kliver på.
Då petar de in den i mitten, och det blir helt plötsligt is att åka på. Men spelar du man-man, alla har varsin – då har puckföraren ingen att lira. Då blir han i sin tur stressad och lägger den kanske i blindo in tillslut. Och Väsby har kanske inte riktigt skickligheten att genomföra det som andra lag.
***
Nog om spelmässiga tankar. Frågan är vilket VIK vi får se. De senaste två matcherna mot Modo och Mora med sex poäng och 9-2 i mål var klara steg framåt både kemimässigt offensivt och i spelet utan puck.
Äntligen fick Kruse bättre hjälp av försvaret och särskilt kedjorna med Benker-Öhrn-Lunsjö och J. Johansson-F. Johansson-Bergman visade kemi. Dessa två kedjor blir extra viktiga nu sedan även Joakim Hillding anslutit till frånvarolistan tillsammans med Isac Skedung och Viktor Hertzberg.
Sam Marklund tvingas nu spela center i sin comeback i Gulsvart. Återstår att se hur det går.
VIK har inte spelat match på nio dagar och det breaket kom olämpligt då laget precis ”gellat”. Så här har VIK tränat enligt VLT.se då även backen Gustav Berglund numera saknas (J-VM):
- Lunsjö – Öhrn – Benker
- Eriksson – Marklund – Zetterberg
- Hetta – Åström – Wikman
- F. Johansson – J. Johansson – Bergman
Backpar:
Ehrnberg – Jansson
Younan – Lundgren
Åkerström – Nilsson
Tornberg – Hurtig
Även på backsidan börjar kemi kunna skönjas. Lundgren och Younan verkar börja plocka fram det bästa ur varandra. Åkerström och Nilsson funkade väldigt bra redan förra säsongen.
Explosive Ehrnberg går från klarhet till klarhet. Jansson har fortsatt producera men var mycket mer balanserad i egen zon de senaste två matcherna.
Dock har PP inte varit så bra på sistone, upp till bevis för nedanstående:
- PP1: Åkerström, Tornberg, Öhrn, Benker, Lunsjö,
- PP2: Jansson, Zetterberg, F. Johansson, Hetta, Wikman
Säkert väldigt skönt för August Tornberg att få chans att komma in i det igen efter en formsvacka och fyra raka matcher på läktaren.
Viktigt för Tornberg att hitta tillbaka till det fina spelet från tidigt på säsongen. Detta då han kan bli viktig i PP med sin högerfattning och potentiellt sett bra direktskott och passningar i anfallszon.
***
Också spännande att unge högerfattade backen Viktor Hurtig (2002:a som har ett juniorår kvar) fått vara med och träna med laget.
Undertecknad har ju sett en hel del J20 tidigare i höstas och då har Hurtig framstått som en av J20:s klart mest spännande spelare.
Den 198 cm långe är en riktig lirare som varit en av de mest produktiva backarna i hela J20 (5+3 på bara elva matcher). Påminner lite om Gustav Berglund i storlek och viljan att alltid försöka hitta på saker offensivt.
