Högst lovande debut av Albano då VIK ledda av bland andra Speers slit plockade fram mycket bra mot Djurgården trots att offensiva spetsar saknades

VIK bröt den sju matcher långa förlustraden med en helgjuten disciplinerad laginsats då Gulsvart vann med 4-2 borta mot Djurgården på onsdagskvällen. Trepoängaren var lika välförtjänt som extremt viktig på så många sätt.

Solid bortaperiod av VIK i första. Albano stod för lovande tag direkt, amerikanen tog för sig bra både defensivt och offensivt, verkade även lyfta Lindelöf.

Chansfattigt i 5v5: 3-4 chanser DIF i första. Kangas fixade ett PP direkt på en offensiv tekning. 0-1 efter bra åkning Speers i PP, fin pass Salminen och uppfriskande att Gunnarsson sköt ett riktigt slagskott som Speers styrde in precis då DIF blev fulltaliga efter 15.13.

Bra utlägg av Karl Andersson gav farligt kontringsläge Eriksson, men bom på läget som #53 tidigare var klinisk på. Danielsson nära då Lindelöf vändes bort.

Albano var pucksäker och slog bland annat en fin ”enkel” pass till Dower i PP, men svagt avslut. Albano hade direkt självförtroende och fyllde även på som ”4:e forward” efter bra passning av Kokkonen.

Nyckeln kändes fortsatt vara att spela 5v5, DIF:s dödliga PP behövde undvikas…

Riktigt bra bortaperiod av VIK i andra som inleddes med heta chanser åt bägge håll. DIF började bra i 2:a, sen allt mer VIK. 10-7 chanser 5v5 till åter väldigt ineffektivt VIK.

Rättvist 0-2 efter bra pass av Svensson till Eriksson efter 29.29, turlig studs. Albano stod alltså för en klasstart i VIK och hade ett tungt handledsskott i ribbkrysset efter en bra pass av en fortsatt stark Jardeskog.

Wiberg, Dower, Speers, Östman, Svensson och Lindelöf brände bra chanser. Eriksson missade öppet mål efter bra grejer av Lindelöf, Salminen och Albano.

Vid 1-2 efter 35.43 hamnade Albano väldigt högt, Lindelöf ensam och Speers stannade tyvärr av sista metern i backchecken efter småslarv av trängd Bergman på offensiv blå.

Tredje perioden inleddes med en fantomutvisning som Wessner letade upp på Speers, synd att domarna inte kan låta bli att synas i matcherna då de annars var mycket bra. Jardeskog, Bohm och Gunnarsson var fantastiska i efterföljande boxplay.

Nicklas Danielsson spelades sedan mycket elegant fri då kanske Albano och Lindelöf inte var tillräcklig vaksamma, men JG:s formkurva pekar uppåt. Sedan letade domarna upp en fantom som gav VIK ett PP, dock inget vidare PP där bara Svensson hade en hyfsad chans.

Svensson fick en ny chans i 5v5 efter lysande forecheck och passning av en för kvällen vass Aronsson, men bom. Kangas brände en halvchans.

Efter ett oerhört slit i egen zon av Gunnarsson kunde Zetterberg och Kangas mycket skickligt kontra där pucken gick mellan yttrarna. Kangas sista pass till Z var underbar och nästan öppet mål och 3-1 efter 56.30.

En annars bidragande Östman hade sedan all tid att lägga ut en puck ur egen zon, men #3 stod för ett sällsynt misstag (dock även en grov felpass tidigare) och 3-2 DIF efter 57.57, då DIF inte skapat speciellt mycket alls.

Aronsson var verkligen en nyckel i slutet, först då #18 vann en tekning mot tungt NHL-meriterade OS-centern Krüger. Senare var Aronsson oerhört stark och vann loss en puck till Eriksson som visade hur bra åkare han är, då #53 är fräsch – och förlösande 4-2 i tom kasse efter 59.36.

SAMMANFATTNING

Segern var faktiskt rättvis då VIK hade 57 % av de farliga chanserna i spel 5-mot-5 mot Djurgårdens 43 % (17-13) enligt bloggens noter. DIF är fortsatt något av en liten gåta trots så bra namn, dock saknade de sina bästa juniorer som är på JVM.

Nye backen Nick Albano blev glädjande nog en riktig injektion direkt med hela 9-3 i NP. Den rörlige Albano verkar ha det mesta allroundmässigt och stod för en rad småläckra uppspel. Och nära att näta alltså med ett handledsskott som rungade i ribban.

Någon gång slog Albano ett så bra uppspel att Lukas Zetterberg verkade snudd på förvånad att trissan landade precis på bladet. Amerikanen verkade även stark i närkamper. Det som återstår att se är hur bra Albano är att dansa på blå i PP och vara så där kreativ som VIK behöver.

Men bara en match och vi har sett lovande debuter som bleknat tidigare – dock är Albano den mest välscoutade importen kanske någonsin. Om detta håller i sig måste det kännas bitterljuvt för Patrik Zetterberg att han tog in en scout som Max Strömberg Melin alldeles för sent.

Överlag var VIK plötsligt mycket mer disciplinerade på alla sätt, både gällande att minimera misstag med puck och undvika utvisningar. DIF:s spel bygger kanske lite på att de ska hämta mål och energi i PP, men VIK gav aldrig DIF detta.

Alla backar stod för magnifika och nästan prickfria insatser; Bohm slet och blockade hela fyra skott och fortsatte mycket bättre (6-1 i NP), Gunnarsson mådde nog fint av att slippa fokusera på PP (hela 9-1), Lindelöf mycket mer stabil med Albano (5-1), Jardeskog fortsatte (6-0) och Albano alltså tjusiga 9-3.

Albano och Hadobas (fick tyvärr inte spela något vad bloggen kunde se) har verkligen ökat konkurrensen nu på backsidan, och Nordmarks coaching har kanske börjat bära frukt.

Framåt verkade Zetterberg smittas av Kangas enorma energi och Z gjorde sin bästa match på länge med hela 8-0 i NP och äntligen mål efter fyra poänglösa matcher. Kangas slit och oberäknelighet, då knappt någon vet vad som ska hända, skapar ofta oreda för motståndarna.

Men vid viktiga 3-1-målet visade även Kangas att yttern kan leverera assister av högsta klass då alltså Z fick öppet mål. Dower var center i den kedjan, men Frölundalånet var fortsatt lite ojämn med 3-2 i NP.

Speers är nog underskattad av denna blogg. Kanadensaren drev åter laget, tog in puckar in anfallszon med sin fart och vilja. Speers vann även 58 % av teken – och äntligen målskytt – åter med allt annat än klubban. Vilket nog är den mindre tekniske kanadensarens kopp av te gällande målgörande.

Speers förtjänar snart en bokstav på bröstet och landade hela på 9-3 i NP. Faktum är ju att det stora fallet med en massa förluster inleddes ungefär då Speers gick sönder och var borta i 14 matcher. Centerns karaktär, fart och mod på isen är verkligen toppklass.

Salminen var fortsatt ojämn, men blixtrar till och skapar framåt med 7-4 i NP och 34-åringens öppnande pass låg bakom första målet. Salminens geniala överhopp låg också bakom chansen där Eriksson missade öppet mål.

Finländaren är dock klen i egen zon och bör egentligen aldrig starta där. Tredjelänk i kedjan var Bergman som var relativt anonym, och det är nästan snudd på bra då Bergman inte är en av lagets bästa spelare (vilken den så nyttige yttern ofta är då andra faller ur ramen).

Bergmans kraftfulla åkningar suger dock alltid musten ur motståndet, vilket öppnar för andra.

Aronsson var klockren och felfri med 4-0 i NP och låg även bakom flera lägen offensivt, och alltså avgörande 4-2-målet. Svensson var också äntligen ”jämn” med fina 5-0 i NP och vacker assist vid 2-0. Eriksson fortsatt ojämn (5-3 NP), men visade kraft vid bägge målen.

Totalt sett en viktig onsdag för VIK på så många sätt. En dag som inleddes med en behjärtansvärd insats av supportrar som stöttade det så pressade laget under värmningen i Västerås före avresa, slutade med tre viktiga poäng.

Dessutom visade VIK att laget kan spela effektiv och uppoffrande hockey i en av de tuffaste bortamatcherna.

Samtidigt fick Paananen hjälp att motivera gänget, som ju innehåller många troligen svårtända veteraner, inför 6 500 högljudda fans på Hovet. Insatsen var inte mindre imponerande av att VIK rullade på tre centrar sedan Karl Andersson bara fick fem minuter.

Hatten av till VIK Support som hördes väldigt bra genom TV-rutan, imponerande insats och stort tack till Er från alla VIK:are. Kanske var detta början på en stor vändning.

Allt detta med seger, spelet och VIK Support gör nog det lättare för Patrik Berglund och andra tänkbara nyförvärv att lockas till att skriva på för VIK.

Faktum är att: Åter visade det sig att marginalerna är små både uppåt och neråt i denna serie. Så kan VIK ”bara” samla ihop sig, fortsätta värva vasst och börja leverera oftare närmare truppens maxpotential finns alla möjligheter till en småkul vår. Trots allt.

PUCKLIGAN

5 Daniel Gunnarsson

4 Lukas Zetterberg

3 Blake Speers

2 Ludvig Jardeskog

1 Nick Albano