Lasse Johansson räddade Västerås mot Oskarshamns otaliga power play

Heed & Warg – två förgrundsfigurer i segern i Oskarshamn. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Trots åtta power play för Oskarshamn lyckades ett ganska mediokert och julskinkestinnt (?) Västerås vinna med 2-0 i Småland på onsdagseftermiddagen. Lasse Johansson höll sin femte nolla för säsongen och låg bakom segern.

VIK började annars sin vana trogen klart bäst i första perioden första tio minuterna. Men lite misstänkta alibi-avslut igen gjorde att IKO klarade 0-0 trots riktigt bra VIK-spel.

Sedan började en gulsvart parad till utvisningsbåset och möjligen letade (hemma?)-domare Andreas Harnebring VIK-utvisningar? Allt spel i power play gav IKO vind i seglen men VIK vann skotten med 8-3 i första perioden, vilket var talande för hur det såg ut.

I andra perioden fick till slut VIK ett power play. Då smällde det direkt efter att Tim Heed hittat rätt från blålinjen. En skön revansch för Heed efter missen mot Mora.

Men sedan kom IKO igång och fick nya power play. VIK blev alldeles för passiva mot ett snabbt och skickligt hemmalag. Det var bitvis mycket tryck mot VIK-kassen i andra perioden men VIK hade det där lilla flytet som saknades mot Södertälje och Mora.

I början på sista perioden fick inte IKO några flera power play – och då tog VIK kontroll över matchen igen. Det var inte vackert spel men VIK lyckades behålla pucken inom laget.

I slutet fick då IKO ytterligare power play men VIK-defensiven var stark och Patrik Berglund kunde sätta trissan i tom kasse efter fenomenalt backspel av Stefan Warg.

Sammanfattning

En typisk bortamatch av VIK anno 2012-13 under Fagervall. En strålande start utan utdelning första tio. Sedan svaj och en rad onödiga utvisningar och ett inbjudet hemmalag. Efter det defensivt inriktat spel efter en skör 1-0-ledning och en strålande Lasse i kassen.

Som alltid jämnar flyt och oflyt ut sig. Det oflyt man hade i de två tidigare matcherna mot SSK och Mora omvandlades till lite flyt nu. IKO hade riktigt heta lägen särskilt i andra perioden då VIK hade problem.

Stefan Warg var som vanligt en klippa och vann sargdueller i slutminuterna – elitserieklass på Wargen i egen zon. IKO sköt bara 22 skott men många vara farliga och Lasse tvingades vara på topp.

Marcus Jonsson – lagets kanske minst offensivt begåvade spelare rent talangmässigt – fick chansen i förstakedjan med Berglund & Backlund. Jonsson stod planterad i ansiktet på Patrick Galbraith i IKO-kassen vid 0-1-målet, sådant där skitjobb som någon bara måste göra.

Kan inte vara roligt för lagets övriga forwards då en ren slugger som ”Messy” får chansen i den potentiella guldsitsen. Men det visar ju vad fysik och attityd betyder och där är ”Messy” bäst i laget. Kedjan funkade sådär och letandet efter en tredjelänk till ”Bulan” & ”Mickis” lär nog fortsätta.

Brady Leisenring är fortsatt ur form och kanske är det dags för Dave Lundbohm att få chansen igen bredvid NHL-lirarna? Det såg onekligen lovande ut den match Lundbohm fick tidigare där. Sedan kan man undra om Mikael Frycklund ska hjälpa juniorerna nu? Märkligt då Frycklund inte gjort bort sig i NHL-kedjan.

Totalt sett en ren kämpainsats av ett VIK något ur slag efter all julmat. Det måste till bättre och snabbare mer kreativt spel framöver om man inte ska behöva förlita sig på och belasta saldot på flytkontot alltför mycket.

Västerås tre stjärnor:

1. Lasse Johansson – Stod pall när IKO tryckte på i andra perioden.

2. Stefan Warg – Flera patenterade nyckelbrytningar i slutminuterna räddade kanske alla poängen.

3. Robert Kimby – Tredjecentern gjorde en bra insats och vågade hålla i pucken lite mer än tidigare. Tidigare 40-poängsman i allsvenskan som behöver hitta form och självförtroende.