Poängliga och funderingar kring AIK:s & exempelvis Södertäljes värvningsstrategier som VIK testat förut: Tryoutspåret och ”skadat SHL-gods-spåret”…
Poängligan efter två träningsmatcher (Almtuna 3-4 och AIK 6-1) lyder som följer:
- Marcus Bergman 3+1= 4
- Viktor Hertzberg 1+3= 4
- Daniel Öhrn 1+3= 4
- Jimmie Jansson 1+2= 3
- Kelsey Tessier 0+2= 2
- Alex Younan 1+0= 1
- Anthon Eriksson 1+0= 1
- Sebastian Benker 1+0= 1
- Gustav Lindberg 0+1= 1
- Jerome Leduc 0+1= 1
- Mattias Kalin 0+1= 1
Daniel Öhrn ser ut att bli förstecenter. Förefaller vara väldigt komplett. FOTO: RUNE ÅHLÉN
Övriga är poänglösa. Idel väntade namn i topp och alla förväntade poängmakare har fått bra starter i VIK, vad nu det är värt. Återstår att se om Alexander Lunsjö kan få en lika fin start som övriga tänkta producenter.
Jerome Leduc ser ut att vara en äkta allroundback som kommer få massor med istid i alla situationer. FOTO: RUNE ÅHLÉN
***
Tänkte på de här olika filosofierna att bygga lag under gårdagen i Enköping under AIK-matchen. AIK har valt tryoutspåret och hade en handfull provspelare mot VIK. Det kan med stor sannolikhet ge en omfattande spelaromsättning och osäkerhet.
Hörde igår att AIK-killarna skulle ut och ta ”något gott att dricka” på lördagskvällen efter VIK-matchen för att lära känna varandra mer. Men det är svårt att låta bli att misstänka att det blir vanskligare att få alla att investera allt i en mer löst sammansatt grupp med flertalet tryouter. VIK har ju testat det med mycket blandad framgång tidigare.
Södertälje väljer delvis ett annat spår. SSK har tagit in misstänkt skadat gods från SHL i form av spelare som Christopher Bengtsson, Alexander Falk och Bobbo Petersson. Det kan ju låta bra att värva färska SHL-meriter, men VIK har testat även detta, men med mestadels dålig utdelning.
Tryoutaren Isac Heens (#22) på efterkälken för AIK… FOTO: RUNE ÅHLÉN
Evan McGrath och Matt Fornataro tappade exempelvis allt spel (och självförtroende?) i SHL och förvandlades från poängsprutor i HA till något helt annat andra svängarna i VIK.
Ola Svanberg, Jonas Johansson, Erik Lindhagen, Kalle Jellvert och kanske även Tomas Hyka är exempel på spelare som VIK hämtat direkt från SHL som haft mycket begränsad påverkan här. Sen finns såklart några exempel på motsatsen som Sebastian Meijer och Patrik Nilson.
Viktor Hertzberg är en typisk Zätavärvning där sportchefen inte försöker vara smartare än alla andra, utan tar det bästa från HA rakt upp och ner. FOTO: RUNE ÅHLÉN
VIK:s nuvarande modell där Zäta hämtar in beprövat och helst spelare han sett själv är tryggast och kanske till och med bäst. Där värvar man spelare på väg uppåt med bra självförtroende och försöker hålla en låg spelaromsättning med mycket tid – via tidigt färdig trupp – för lagbyggande och kemi.
Ibland kan det vara en fördel att inte försöka vara smartare än alla andra, om man nu har möjlighet att ha den ödmjuka inställningen.
Det är tillräckligt svårt att bygga bra hockeylag ändå, utan att göra startsträckan längre och knixigare, som det gärna verkar kunna bli med tryouttänket och ta in ”överblivna-från-SHL-tänket”…
Du får det att framstå som att sättet VIK har byggt laget är det ända bra sättet. Bara för att andra sätt har funkat mindre bra för VIK så betyder det inte att det gäller alla lag.
Erik Larsson: ja, det stämmer att jag tror mest på det sättet, oavsett vilket lag det gäller. Men det utesluter ju inte att andra sätt, såklart, kan funka ibland. Utveckla gärna ditt resonemang, vore intressant att höra mer hur du tänker om tryoutspåret med mera!
Såklart så föredrar man kontinuitet och beprövade spelare över till exempel massa try out kontrakt. Reagerade bara på att du jämförde allting med VIK, det fick de låta som att om det inte funkade för VIK, då funkar det inte för någon. Man får känslan att du trycker ner dom andra klubbarna, VIK är störst och mäktigast.
Sen så skulle jag inte kalla Bengtsson, Falk och Pettersson som ”skadat SHL gods” , ”skadat SHL gods” är en 30+ åring som sakta har dalat varje säsong och nu tar klivit när till HA. Spelarna Södertälje har tagit in är fortfarande i en bra ålder och dom har potential. Kanske att dom är dyra, men alla tre är bra HA spelare.
Detta är ju en främst en VIK-blogg och det blir lätt så att saker relateras till VIK, på gott och ont. Det vore emellertid konstigt om bara VIK haft dessa erfarenheter med en massa tryouts och ”skadat-SHL-gods”. Eller är det kanske rent utav så, att detta är ngt unikt för VIK? Jag har känslan att det inte är så. Tex. Björklöven har väl också hämtat en del folk direkt från SHL utan att det funkat så bra, eller?
Jag tror det inte spelar så stor roll hur gammal du är om du inte fått producera eller fått istid en säsong, det är mänskligt att tappa självförtroende då som många SHL-marginalare verkar göra efter en säsong på bänken/läktaren, eller vad tror du Erik?
Kom ihåg att det inte är lagen som väljer spelare, utan tvärtom. Alla våra konkurrenter skulle vilja ha våra nyförvärv (förutom Leduc dock som på ett konstigt sätt flygit under radarn eller helt enkelt inte fanns på marknaden innan juli), men lyckades inte med att locka tillräckligt starkt. Tydlighet i kombination med framgång skapar förståelse och intresse. Sen har vi haft förmånen att gå både sportchef och tränare säkrade sedan länge, tydlighet. Vilka av våra konkurrenter har haft det? BIK och SSK kanske?
Kloka ord Bozo, men under tex NJ valde man trots allt ovan du nämner att ”chansa” lite mer i allmänhet. Visst går det också och VIK var riktigt nära SHL en säsong, men glöden räckte aldrig hela vägen då. Vi vet väl aldrig riktigt hundra om vissa lag valde ”skadat-SHL-gods” före Hertz, Öhrn osv?
Bra poäng med Leduc där, tycker också det är konstigt att han uppenbarligen var länge under radarn trots att utgångspriset var relativt låga 42 000 Euro netto/säsong…
Jag tror Z är mycket inne på det där med ödmjukhet. Klubbar som sitter på höga hästar och blir förvånade att man inte väljer deras klubb. Vi har varit där. Om man som klubb inte lägger ner mkt energi i relationen med värvningarna varför ska då en spelare bry sig.
SSK har ingen sportchef.
Just det. Det har de ju saknat ett bra tag. Så länge så att det till och med blivit det normala.