Är det rätt att ge upp Jonas Liwing och Helena Ambjörn som bägge ville ha större löneförhöjning?

VLT.se avslöjade idag att Jonas Liwing nobbat VIK:s nya kontraktsförslag. VIK ville ha kvar Liwing men inte till någon betydligt större kostnad än föregående säsong.

Samma gäller alltså hyllade fystränaren Helena Ambjörn, som alltså heller inte fick det påökta hon ville ha och hon lämnar VIK för ett nytt jobb.

Tack för en fantastisk insats i VIK Helena! FOTO: RUNE ÅHLÉN

Detta visar ju vilka tighta ekonomiska ramar VIK har – för vi får väl hoppas att man inte är dumsnål med Ambjörn, som förra ledningen kanske var med Marcus Söderkvist? Ambjörn är den bästa fystränaren VIK haft, sett till det låga antalet skador och styrkan i tredjeperioderna.

Samtidigt vet vi inte, som alltid i dessa fall, de nya lönekraven och alternativen VIK har. VIK måste ju bygga upp ett eget kapital och vara ytterst försiktiga med pengarna.

VIK har också många hål på forwardssidan som måste fyllas med bra namn. Backsidan är redan idag nästan klar och ser stabil ut.

***

Hur ska vi då analysera Jonas Liwings insats i VIK och vad man kan vänta av den hockeyåldrande (36) backen framöver?

Just den höga hockeyåldern är ju något man måste ta med i beräkningen. Tyvärr är det obönhörligen så att någon gång (ofta runt 35) tappar en spelare benen och skridskoåkningen, det hände både för t.ex. Mark Messier och Kenneth Bergquist.

Liwing slog annars knappt bort några passningar och gjorde otroligt få misstag. Väldigt pucksäker och bidrog verkligen i det tysta till att stabilisera VIK till att ha ligans bästa power play.

Smart back som för det mesta var välplacerad. Fina uppspel. Kunde lägga finkänsliga pass som Lukas Zetterberg kunde sopa in i PP, den förmågan och känsliga handlederna ska inte underskattas. Lindelöf hade samma fina och nätta förmåga.

Brast ibland i det fysiska i egen zon, främst en offensiv back. Tacklade i princip inte. Sköt dock knappt alls i powerplay. Inte den snabbaste eller starkaste backen, hade direkt förmågan att ta upp pucken och skapa saker på egen hand, som exempelvis Jimmie Jansson har.

Hockeyallsvenskan.se har ju trevligt nog en diger statistiklåda nuförtiden. Tidigare tog bloggen fram dessa siffror efter 35 omgångar, som säger något.

Första tabellen visar egentligen bara att när väl Liwing sköt var han under denna perioden klart bäst skott av backarna, både gällande att få igenom skott, pricka på och i mål.

Här ser vi vilka backar som varit skottgladast, skotteffektivast samt poäng och mål + assister i PP. Grönt markerar toppnotering och orange bottennotering.

Dock ser vi att Liwing skjuter alldeles för lite, trots att han har bäst målprocent på sina skott. Har finns förbättringspotential och det skulle göra PP mer svårläst om kommande backar började skjuta mer.

Nu börjar det bli lite mer avancerade nöffror. Detta är alltså så att vi räknat om all istid till effektiva 60 minutersmatcher, alltså siffror per vad varje spelare gjort under 60 effektiva minuter. Detta för att mer rättvist kunna jämföra de med lite respektive mycket istid.

”Mål/framåt 60” ovan avser alltså hur många mål framåt femman gör då spelaren är på isen, och vice versa med ”Mål/bakåt 60” och ”Kvot plus-min 60”.

Intressant att Younan var näst bäst att påverka sin femma offensivt så att det blir mål framåt, och där låg Liwing oväntat lågt. Liwing var alltså förhållandevis blek i spel 5-v-5.

Kanske har VIK använt någon liknande analys då tabellen ovan visar att Liwing faktiskt inte var överdrivet effektiv, alltså räknat sett till per enhet istid? Gällande poäng/60 var ju Liwing och Lindelöf bäst här, mycket tack vare att de fick spela PP.

***

Då får vi börja titta på vilka rightbackar som finns där ute på marknaden, även om värvningen av Josef Ingman gör att man redan har en rightback klar förr PP1.