VIK-forwards måste nog upp lite bredare, som backarna, för fortsätta framgångar mot Kristianstad och bortom horisonten

Den allsvenska drömmen lever i högsta grad. VIK vann match 1 mot Kristianstad. Nu väntar match 2 två i Kristianstad på fredagskvällen. En seger från att VIK ska få sätta tänderna i Västervik och Troja med riktigt negativ kvalfrossa.

VIK-defensiven har hyllats. Mycket välförtjänt. Men sannolikheten att VIK ska kunna hålla nollan två matcher i rad mot ett så starkt lag som KIK får anses vara extremt låg. VIK har 7-4 i målskillnad (spelmål) efter fyra playoffmatcher, ett snitt på 1,75 mål framåt och 1,00 mål bakåt (räknar bort det mål i tom kasse Mariestad gjorde.)

Defensiven och Dahlbom har varit fullständigt lysande. Samma kan trots allt inte sägas om offensiven. Att VIK ska ligga kvar på 1,00 mål/match bakåt framöver är i princip omöjligt. Därmed måste forwards ta ett kliv – liknande det som backarna tagit.

Johan Skiöld är något av en Conny-light gällande passningar, här finns mer att ta av. FOTO: RUNE ÅHLÉN

Johan Skiöld är en sådan lirare som är poänglös i playoff. Skiöld har bara 2+3 på de senaste 13 matcherna och -2. Detta mot 34 poäng (10+24) på sina 31 första matcher varav fina 5+5 på de nio första matcherna i AllEttan.

Skiöld har ju fått nya kedjekamrater och kan förhoppningsvis snart hitta kemi där. Centern tar annars ansvar på isen och är en av lagets få riktigt bra tekare, 54 % i playoff.

Lucas Venuto – flipp eller flopp resten nu? FOTO: RUNE ÅHLÉN

Lucas Venuto är en annan som tappat produktion. På de senaste 13 matcherna har Venuto bara ett mål (1+5) och -5. Detta efter en vild start med 3+3 de tre första matcherna i AllEttan. Venuto spelar ju tillsammans med Skiöld i en kedja där alltså två kalla spelare ska försöka hjälpa varandra i form. Kanske inte optimalt.

I samma kedja lirar som bekant Anthon Eriksson som är poänglös i tio raka matcher nu med -5. Snacka om formsvag kedja rent produktionsmässigt. Samtidigt – någon gång måste det väl vända, och då kanske det blir en riktigt ketchupeffekt? De jobbar ju och sliter och skapar en del.

Den så kallade Enköpingskedjan har varit osannolikt skadedrabbad hela säsongen och det är således tre stukade grabbar i den kedjan nu. Men de har gjort ett mycket gott jobb och är en suverän tredje, eller främst fjärdekedja på denna höga nivå.

OP kämpar på efter skadan. FOTO: RUNE ÅHLÉN

Oscar Pettersson har haft det tufft efter benbrottet med 0+1 på de senaste 12 matcherna, mot 4+11 för 15 poäng sina 19 första matcher, i Västra grund, men ändå. OP har också haft lite problem i teken (42 % vunna) efter skadan. Petter Mattsson är poänglös i 12 raka, Kevin Weiskog har 0+1 senaste 16 matcherna.

Nu säger såklart inte poäng allt, men att få dessa ovan nämnda att chippa in någon gång mer regelbundet kan vara skillnaden på succé eller fiasko.

Med andra ord kan vi kanske vänta en ketchupeffekt då ovanstående blir mer varma i kläderna med nya kedjekamrater och alltmer återställda från skador. Det borde tala lite för VIK.

Skägget är lite gråare men passningarna består. FOTO: RUNE ÅHLÉN

Ett VIK som troligen verkligen kommer behöva en ketchupeffekt från flera än det ständiga flödet från Hetta, Fredda, Conny & Co i toppkedjorna. Särskilt om laget verkligen ska hota i det långa loppet hela vägen mot Allsvenskan.

Varför skulle det inte gå att forwards gör samma resa som backarna? Vem hade i januari trott att Joel Werner skulle vara en drivande spelare mot Kristianstad i mars? VIK verkar vara de snabba spelarresornas lag. Läs Marcus Dahlbom.