Betyg nyförvärv 21/22 och styrelsen glasklar i briljanta rader: ”Skador/tuff konkurrens en del av elitidrotten & VIK ska utveckla en verksamhet som är så stark i sig själv att oönskade situationer övervinns”

Fortsätter summera säsongen med betyg på nyförvärven 2021-2022.

Betygen är satta utifrån förväntningar, utfall och prestation:

Insatserna i slutspelet väger givetvis väldigt tungt. Men grundserien är viktigare än vi kanske tänkt tidigare. Den sämre starten drar ner Johan Gustafssons betyg lite från 5 till 4,5.

Daniel Gunnarsson hade ännu tyngre inledningsvis, både offensivt och defensivt. Och offensivt lossnade det aldrig för DG, som säkert lyfter en av seriens bästa löner. Anton Svensson var väldigt ojämn genom hela säsongen, höga toppar och djupa dalar.

Mikael Frycklund hade en 5:a efter grundserien, men föreföll som sagt nästan ocoachad och obalanserad i slutspelet, spelade även för svårt och höll i pucken för länge. Men totalt sett en stark värvning. För Ludvig Jardeskog var det tvärtom, då backen verkligen tände till i slutet på säsongen vilket drar upp betyget till 4.

Logan Roe är förhållandevis välbetald och valde ju VIK för större pengar än i relativt rika Österrike, enligt sambon på Youtube. Och att utbuda typ Innsbruck kräver stålar, och VIK fick inte så mycket offensiv per krona här. Men kanske värd bättre än 4.

Defensivt dock såklart ett toppbetyg för Roe, samtidigt blev backen lite väl bortgjord några gånger mot Löven. Men Roe är en allsvensk toppback med fina uppspel, enorm rörlighet och räckvidd, med en imponerande förmåga att åka ur problem med pucken.

Linus Ryttar krigade upp sig till en trea, kanske är värd högre betyg. Men länge kändes det som VIK inte litade på Ryttar i grundserien efter några tidiga bottennapp.

Mathias From var en lite märklig värvning så här i efterhand, ytterligare en spelare som inte är den hårdaste, och passade precis som Alexandre Lavoie inte alls in i Paananens hockey. From har dessutom inte känslan för spelet för att utnyttja sin enorma fart och fina teknik.

Det kom flera spelare som dragits med stora skade/hälsoproblem som Alexander Rauchenwald (kunde inte heller täcka pucken), Simon Fernholm och Mikael Hakkarainen.

Rauchenwald var en ödesdiger flopp då just kompletta centrar är så svara att få tag i, och den missen bakband VIK hela säsongen. Hoppas man inte halvchansar på skadedrabbade tänkta toppcentrar mer.

Jalonen, Greba och Arkalov blev tyvärr ett föga trevligt hattrick. Alla tre hade dock någon ljus stund, men Paananen hittade aldrig den knappen igen. Otroligt att KHL-spelare kunde vara så svajiga och bitvis usla, men hörde att de hade ganska stor törst…

Slutsatsen är att det var bra svenska värvningar, men förutom Roe var det idel bottennapp gällande importer. Bara 1 av 8 importer lyckades. Hakkarainen dock lovande, men scoutingen borde visat att det var ytterligare en skadeförföljd spelare.

***

Bloggens ödmjuka önskemål till VIK-styrelsen:

En storsatsning på scoutingverksamheten i främst Nordamerika skulle jag vilja se, tänk vad det skulle spara pengar och trovärdighet plus ge mer resultat i slutändan. Hur mycket kostar det inte att värva fel och i värsta fall köpa ut kontrakt?

Kan man undvika två floppar, och istället få in två stjärnor, sparar det nog ganska snabbt in investeringen på mycket större scoutingverksamhet.

Tänk om VIK kunde haft några av Västerviks mycket vassa importer, som Emil Georgsson levererar säsong efter säsong. Vad gör Georgsson som inte Zäta gör?

Och en coachning med klart fastare hand.

Hör flera som menar att Paananen behandlat vissa hemmasöner med lite mer bomull, som vi även anat på isen gällande den bitvis obefintliga disciplinen. Går det att tvärvända och helt plötsligt ställa stora krav på Jimmie Jansson, Lukas Zetterberg och Mikael Frycklund med flera? Blir hans ledarskap trovärdigt då?

Verkar också som coacherna har svårt att nå ut till importer. Hörde att Roe ska vara unik då han snabbt förstår ändå. Han är tydligen duktig på att snappa upp saker utan att behöva höra från tränarna. Kör sin grej, sätter sig med jättehörlurarna i omklädningsrummet och går helt in i sin egen bubbla.

***

Styrelsen skrev förresten briljant på VIK.se under måndagen. Det inleddes med:

Vår målbild när vi inledde säsongen 2021/22 var att fortsätta utvecklas och utmana om ett avancemang till SHL direkt under år 1.

Sammanfattningsvis: Styrelsen kommer också, klokt nog, fram till att 2021-22  ”förstås ej var godkänt”, och man konstaterar samtidigt att större resurser satsats/satsas.

Sedan en passus ungefär om att VIK inte ska ha en offerkofta och skylla på saker – bra! Bör väl grunda för någon slags förändring.

Man brukar ju säga att ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”. Och motsatsen gäller såklart. Då är det extra glädjande att läsa dessa distinkta rader från styrelsen, som faktiskt är bland det bästa undertecknad läst på ett tag:

Skador, domslut, regelverk och tuff konkurrens är en del av elitidrotten. Västerås IK kommer att rikta sin fulla kraft mot att utveckla en sportslig verksamhet som är så stark i sig själv att vi kan hantera och övervinna även oönskade situationer.

Därmed har styrelsen på förhand avväpnat alla försök till undanflykter eller ursäkter. Mellan raderna säger styrelsen att det bara är att leverera som gäller, som alltid i yrkeslivet, i och för sig.

***

Kommande dagar och veckor är oerhört viktiga för VIK att satsa på rätt ledning och spelare. Denna månad nu är lika viktig som match 5 i fredags. Hoppas alla i VIK är redo för en snabbanalys som leder till att VIK inte kör ner i samma diken igen…