Egen videoscouting av Nick Hutchison i sex AHL-matcher och två i ECHL: Högst lovande lir i AHL med bland annat dominant insats mot Toronto Marlies (men märkligt oinspirerat (?) litet inhopp, trots poängen, i ECHL)

 

Redan nu avgörs mycket av kommande säsong då lagen byggs. Därav är det intressant att se hur VIK tänkt ersätta Mikael Frycklund (blir det Pustertal i ICEHL för den begåvade, men lynnige centern? Det menar i alla fall HockeySverige.se).

NJ har ersatt Frycklund (och Speers & Dower) med Nick Hutchison och Kyle Topping (plus såklart Konstantin Komarek), som bägge har potential att bli topp-2-centrar i HA baserat vad jag sett i AHL, men det måste ju också bevisas i praktiken av de nya transatlanterna. Den lilla detaljen…

Men baserat på min lilla scouting är det fullt möjligt att VIK kan få en stark centersida nu. Men det är ju som sagt inte lätt bedöma spelare på enbart video, vi ”äldre” minns exempelvis Hammarby fotbolls video-jugoslaver…

***

Bloggen har alltså nu också amatörscoutat Nick Hutchisons alla byten i sex AHL-matcher och två ECHL-matcher. Köpte åter AHL-TV och det rekommenderas varmt!

Jag gjorde som då Blake Speers värvades och såg åtta hela TV-matcher med alla byten för Hutchison.

Och rapporten på Speers blev väl hyggligt rätt, läs här. Rapporten på Albano var kanske inte heller helt fel, se här. Och lite för-scouting Philip Lagunov här. Nyligen gjorde jag detta för Brett Kemp här och Kyle Topping här.

***

Dessa matcher ingick säsongen 22-23 för Nick Hutchison i Utica Comets i AHL och Adirondack Thunder i ECHL:

1. Wilkes-Barre, 18e okt. 9-2 NP, 2-4 i tek
2. Rochester, 20e nov, 9-2 NP, 2-3 i tek
3. Toronto Marlies, 3e dec. 21-1 NP (!), 4-4 i tek
4. Syracuse, 11e dec, 9-6 NP, 1-3 i tek (blev petad (?) i nästan tre veckor efter denna match)
5. Rochester, 29e dec, 11-1 NP, 1-0 I tek
6. Toronto Marlies, 15e feb, 9-4 i NP (sedan nerskickad (?) i ECHL av någon anledning)

ECHL:

1. Atlanta 18e februari, 10-5 NP, 9-7 tekningar
2. Trois-Rivières Lions 19e februari, 19-6 NP, 9-14 tek.

***

Vi ser att Hutchison verkligen glänste mot Toronto Marlies den 3:e december med 21-1 i NP. Troligen den bästa siffran gällande noterbara prestationer bloggen registrerat någonsin, och det på hög AHL-nivå. Samtidigt bara en match, men 28-åringen hade bra NP i övriga AHL-matcher också.

Överlag var det imponerande att se hur bra Hutchison läste spelet på AHL-nivå. Amerikanen kunde ofta positionera sig rätt för att vara steget före både offensivt och defensivt.

Detta plus ett fint allroundspel i övrigt med bra fart (dock kanske lite mindre graciösa första skär, som dock 190-cm-plussare ofta har), storlek och känsla i handlederna. Glänste vid några mål med tekniska finesser som verkade överrumpla målvakterna.

Påminde faktiskt ibland lite om Conny Strömberg (!) i rörelsemönster (dock ej som playmaker eller gällande fart), men kanske mest för att jag behöver glasögon eller varit för länge ifrån ishallar…

***

AHL-är en väldigt storväxt liga med många fysiskt starka spelare, och 191 centimeter Hutchison använde också storleken till sin fördel, särskilt räckvidden i att vinna puckar. Hutchison är ett offensivt hot då han kommer i hög fart med fin puckkontroll som ett svårstoppat lokomotiv i mittzon vilket även fick AHL-backar på hälarna.

På AHL-nivå jobbade också Hutchison hårt åt båda håll, var ofta vaken och stark i backcheck och markering. Verkar inte titta puck. Överlag gjorde Hutchinson väldigt få misstag, bra på att balansera mellan att spela svårt eller enkelt.

***

Dock verkar inte Hutchison vara en klassisk playmaker (vilket nog Kyle Topping kan karakteriseras som) som från stillastående kan hålla bort en massa spelare och sedan göra öppnande grejer. I dessa matcher fick #91 inte fram så många ”snett-inåt-bakåt” på AHL-nivå.

Hutchisons spel bygger mer på att attackera med i fart i förstavåg, vilket VIK sagt att man ska spela mer i. Ofta försökte Hutchison snabbt gå köksvägen när han var bakom kassen, vilket ofta skapade chanser, men med det sagt kunde även Hutchison slå många fina precisa passningar.

***

Hutchison användes mest som center, men även en del som ytter i AHL. Inte så bra tekare i dessa åtta matcher, 42 % vunna i AHL och 46 % i ECHL. Fick spela lite PP i AHL och då framför kassen, men inget BP i AHL.

***

Det enda negativa egentligen var när jag såg två av Hutchisons tre ECHL-matcher, hur upp-och-nervänt det än låter. Men vi kan börja med att odraftade spelare och troliga late-bloomers som Hutchison ofta kan bli lite misshandlade av NHL-organisationer som helst vill spela igång sina draftval till varje pris i AHL.

För hur bra än Hutchison var i AHL blev han ett tag petad (?) i tre veckor efter en helt okey match mot Syracuse den 11:e december. Sedan blev Hicksville-sonen nerskickad (?) till ECHL trots en ny ganska bra match mot Toronto Marlies den 15:e februari. Inte så konstigt då kanske att man tappar lite sug?

Dock hade Hutchison varit poänglös i åtta raka AHL-matcher då han blev nerskickad, detta efter nio poäng på sina första 22 matcher i AHL 22-23 trots begränsad istid och knappt inget PP.

***

Hursomhelst var mina förväntningar att Hutchison skulle tokdominera i ECHL, men snarare såg Hutchison loj och besviken ut i Adirondack efter att Utica skickat ner honom. Trots detta blev det 3+2 på bara tre matcher (styrningsmål och två returmål tack vare snabba händer) och ändå okey NP.

I ECHL såg Hutchison ut som en annan blekare spelare, och bara baserat på dessa två matcher hade jag blivit orolig då det var låg intensitet. Men kanske var Hutchison småskadad då, och spelade ju bara ett par matcher till innan skada avslutade säsongen i februari. Såg väldigt storväxt ut i ECHL, som verkar mer betydligt mer småväxt än AHL.

***

Nedan lite klipp som åskådliggör Hutchisons, nr 91, förtjänster, alla klipp från AHL.

Först visar Nick kvicka händer i farten och bara ramen i vägen efter en imponerande åkning:

Nedan fint avslut tekniskt väl utfört med puck långt framför kroppen:

Bra åkning, och söker sedan upp fri yta för bra avslut:

Nedan, läser spelet bra:

Bra arbete med klubban defensivt nedan:

Bra forecheck nedan:

Nedan först stark backcheck och sedan fin pass i 2-mot-1:a:

Nedan bra åkning igen, men kanske inte så kreativ i passningar från bakom förlängda:

Nedan fin framlagd passning i PP från kanten:

Riktigt fin backhandspass nedan:

Bra defensiv klubba nedan:

Nosar upp läge och smeker in pucken, nästan halvlobb nedan:

Väldigt vass uppåkning, ett lokomotiv kommer farande nedan:

Det insmekta målet ovan från ny vinkel nedan:

Nedan kanske väl ivrig backckeck, skriker ”for what!?” så det ekar i hela hallen då han visas ut:

Läser spelet tidigt och åker sig till läge:

Bra backcheck och hittar sedan fram med öppnande passning, kanske turligt nedan:

***

SLUTSATS

Kan lova att Topping och Hutchison i alla fall är mycket bättre offensivt än Blake Speers (som hade 0,21 PPG i AHL och 0,37 i VIK: Hutchison 0,25 PPG i AHL och Topping 0,38), som jag även scoutade på samma sätt.

Då Speers inte egentligen visade något alls offensivt i AHL har Topping och Hutchison en helt annan pondus och känsla med pucken även i den starka ligan under NHL.

Om både Topping och Hutchison kan spela som de gjort i dessa AHL-matcher kommer VIK vara högst välbeställda på centersidan. Då med Komarek som den stora centerstjärnan och med Topping som en lurig playmaker där bakom plus Hutchisons kraftfulla offensiva centerspel, även kryddat med en hel del finesser.

Hutchison lär också bli nyttig defensivt med sin storlek, fart, styrka och räckvidd, är dessutom vaksam i markeringen baserat på dessa AHL-matcher. Sällan har vi längtat så att få se ett helt ombyggt VIK…