Individuella prestationer & drömmål av Frycklund räckte efter bitvis passiv match i Södertälje

Västerås lyckades efter möda och stort besvär bärga hyperviktiga två poäng borta mot Södertälje i kvalseriepremiären. Mikael Frycklund blev stor matchhjälte efter ett magiskt solomål i förlängningen fram till en bortaseger med 3-2 för VIK. Starkt att kunna vinna en sådan här svår bortamatch.

VIK-klacken var helt fantastiskt och hördes mycket hela tiden.

Okey första period av VIK. SSK kom ut hårt mot ett passivt VIK som hade svårt i passningsspel och mottagningar. 1-0 kom också efter ett mycket fint anfall av SSK där speldirigenten Jonas Westerling var sist på pucken.

Sedan kom bortalaget allt mer. Lukas Zetterberg bombade en puck på insidan av ribban. VIK tuggade sedan på ganska bra.

Langkow syntes inte mycket förutom en fin assist. FOTO: RUNE ÅHLÉN

Gråhns stressade begränsade SSK-backen Jonas Vidlund som tappade pucken varpå Gråhns kunde servera Daniel Bernhardt ett bra läge. Äntligen visade Bernhardt sniperinstinkter och bröt en 12 matchers lång måltorka fram till 1-1.

VIK började bra i andra, sen tog SSK över rejält. VIK tog timeout.

1-2 VIK efter bitvis passiv andra. Målet var signerat Langkow som slog en öppnande instickare och Frycklund gick rakt på mål och tryckte in pucken mellan benskydden på en relativt mänsklig Sahlin.

VIK kom ut mycket passivt och svagt i början på 3:e. Inget direkt passningsspel att tala om, samtidigt om SSK hanterade trissan mer bekvämt. Rättvist kom också 2-2 genom Johan Skinnars efter att Mylläri och Frycklund hamnat bakom mål utan att markera någon.

Efter halva tredje tog VIK över igen och skapade en del chanser. Fish hade en jättechans men det vill sig helt enkelt inte med målskyttet. Den potentielle snipern har nu två mål på de 31 senaste matcherna. Ketchupeffekt snart i kvalet vore välkommet.

Frycklund pricksköt in två baljor. FOTO: RUNE ÅHLÉN

I sudden fintade Frycklund upp Adam Hansen och Alexander Sahlin på läktaren och sprättade upp 3-2 i nät. Bäst när det gäller.

Sammanfattning

Det var en match i relativt lågt tempo. Det lag som orkade höja tempot och få till några passningar fick momentumet i en totalt sett väldigt jämn match. Men starkt att VIK kunde vinna.

Båda dessa lag har väldiga svackor i matcherna där de blir väldigt passiva. Lagen turades snällt om att köra över varandra lite i olika sekvenser.

Markus Persson och Johan Jonsson gjorde två fina och efterlängtade comebacker. Båda gör de små sakerna rätt i anfalls- respektive försvarszon.

Sett ur VIK:s perspektiv fick man inte igång passningsspelet nämnvärt. Det var svårt att hitta blad och att ta emot. VIK blev som sagt alldeles för passiva i långa stycken.

Över säsongen har ju faktiskt inte VIK fått igång någon kemi eller passningsspel att skriva hem om, då är det tur att man har individuella lirare som Frycklund och Henrik Lundberg.

VIK fick inte heller chansen i power play då domaren var något hemmabetonad. Fish, Johansson, Lihagen, Langkow mfl. kom inte loss tillräckligt, även om de förstökte.

Mylläri borde kunna lite bättre, men kanske är det för mycket begärt. Edström borde väl kunna ta emot en passning på blå. Trots allt har Edström spelat i Skellefteås PP. Borde kunna visa lite mer.

Många blir lidande av det svaga passningsspelet. Fish har nu alltså 2 mål på de 31 senaste matcherna, efter att ha gjort 23 mål på sina 65 första matcher i VIK. Måste lossna snart, gärna en ketchupeffekt nu.

Målen VIK gjorde i afton var inte heller direkt frukten av ett vasst passningsspel, även om Langkow säkert var glad att han kunde bidra med en ok instickare till Frycklund vid 1-2.

Nu är den stora frågan: Hur bra är ettanlagen? Kommer de tillåta VIK att få igång mer av ett presspel och bättre passningsspel eller måste Gulsvart fortsatt lita på Lundberg och individuella prestationer även i denna serie?

PUCKLIGAN:

5. Frycklund

4. Lundberg

3. Svedlund

2. Gråhns

1 Bernhardt