Spelarkoll forwards efter Karlskoga & inför Vita Hästen: Öhrn och Benker har verkligen glänst, men de är sannerligen inte ensamma
Bloggen fortsätter här spelarkollen gällande forwards. Tidigare kollade vi på backarna här.
Sebastian Benker – Har fortsatt där han tog vid ifjol efter en wobblig start hösten 2018. Har lyst mest av alla. Benker har stundtals dominerat byten under försäsongen i båda riktningar. Detta tack vare sin storlek och enormt fina acceleration och allroundoffensiv. Att ha så bra acceleration där toppfarten nås så kvickt, trots så långa ben, är unikt. Detta kombinerat med fin puckkontroll och ett vasst handledsskott. Verkar läsa spelet bättre nu. Det blir runt (eller minst?) 40 poäng i år. VIK-publiken får passa på att njuta för nästa säsong blir det SHL för 27-åringen (förhoppningsvis i Västerås).
Marcus Bergman – Att VIK fick behålla topproducenter i Benker och Bergman, trots SHL-intresse, var nog det viktigaste under hela silly season. Oehört viktig, och ganska ovanlig, topp-6-kontinuitet. Ytterligare en garanterad 40-poängsman. Påminner möjligen lite om Sebastian Dyk (som exploderade i Södertälje med 56 poäng som 26-åring ifjol) och Bergman står kanske inför ett liknande genombrott i samma ålder. Den vindsnabbe Hovåssonen passar som handen i handsken i Paananens system med snabba spelvändningar. Har även ett kanske underskattat bra spelsinne. Elva poäng (8+3) på sex försäsongsmatcher säger en del. Om Bergman kan polera bort sina ibland lite osynliga perioder blir det garanterat SHL.
Anthon Eriksson – Krutpaketet bli allt mer genomtränad och slipad. Gjorde totalt alltså hela 14 poäng (12+2) på 43 matcher inklusive playoff trots mycket begränsad istid. Det motsvarar 15 mål över 52 omgångar. Det återstår att se om tuffingen kan matcha det igen. Men oavsett om publikfavoriten gör en massa mål eller ej bidrar han varje byte med tacklingar och energi.
Viktor Hertzberg – Begåvad spelare som kan göra det mesta offensivt, även stark skridskoåkning och balans, vilket gör att genombrottsförmågan finns där. Gjorde 39 poäng (20+19) i Almtuna och bör väl hamna där någonstans igen. Frågan är bara hur finliraren klarar de tuffare kraven här och hur 28-åringen kommer klara att producera även då matcherna blir av slutspelskaraktär? Hade ju tidigare svåra hjärnskakningar i karriären som nog satt sina spår i det fysiska spelet, av mycket förklarliga skäl såklart.
Fredrik Johansson – Har gjort sin bästa försäsong på länge som center mellan Tessier och Benker. Är just nu andrecenter och frågan är om 35-åringen orkar producera i den rollen kväll efter kväll? Att högstanivån offensivt är väldigt hög vet vi redan. Faktiskt har Freddan bara blivit bättre och tjurigare, på rätt sätt, genom åren. Kanske kan kaptenen trotsa åldern på pappret och göra en av sina bästa säsonger nu?
Jesper Johansson – Ett av Zätas stora fynd. Verkar som många andra tagit ett kliv offensivt nu. Framtida kaptensämne vars karaktär VIK-ledningen gillar skarpt. Är expert på att blocka skott i box play. Får förhoppningsvis spela ytter, har svårt i teken (vann bara 50 av 136, 36,7 % ifjol.). Axelskada har oroat lite lätt nu under försäsongen.
Mattias Kalin – Har varit sjukdomsdrabbad under försäsongen och har inte färgat så mycket av förklarliga skäl. Var dock mycket omtyckt i Vita Hästen som en defensiv center som även kunde skjuta mål i PP. Är kanske inte den snabbaste eller mest kreativa utan det är hårt jobb och att vinna tekningar (fina 52,5 % ifjol) som gäller. Precis som en fjärdecenter ska.
Gustav Lindberg – 19-åringen var ett stort frågetecken inför försäsongsmatcherna efter sin ojämna fjolårssäsong. Fick beröm för sin sommarträning och började försäsongen riktigt bra och har tagit en plats i PP. Har gått poänglös några försäsongsmatcher nu. Hård konkurrens gör att den begåvade playmakern måste orka producera nästan varje kväll. Är Lindberg mäktig det nu, till skillnad från ifjol?
Alexander Lunsjö – Hyllades då han värvades av utomstående som en snabb och teknisk genombrottspelare som gjorde några konstmål 18/19. Åkte dock direkt på en överkroppskada. Fick göra någon match med Skedung och Lindberg i en mycket spännande tredjekedja som skapade en hel del, men har sedan hamnat i fjärdekedjan och utanför PP. Har finns en hel del sparkapital.
Isak Skedung – En evighetsmaskin som jobbar och jobbar. Offensiven har kommit mer och mer. Har välbehövligt hela tiden förbättrat fötter och fysik. Har intressanta offensiva verktyg som spelsinne och förmåga att styra in puckar runt kassen. Fortfarande ung och står inför sitt stora genombrott.
Kelsey Tessier – Hade en jobbig start på försäsongen som center. Men har arbetat sig in i tempot som ytter bredvid snabba Fredrik Johansson och Benker. Väldigt bra tekare och straffskytt. Smart och teknisk på små ytor, kan både avsluta och passa. Dock inte den snabbaste över långa sträckor, men det kan ju Benker och Johansson sköta…
William Wikman – Ytterligare en snabb evighetsmaskin som jagar livet ur motståndarbackar varje byte. Wikman måste vara många backars mardröm att möta när han forecheckar. Tog offensiva kliv ifjol och matchas i en ganska offensiv roll just nu i en tredjekedja. Men frågan är om Wikman inte i dagsläget gör sig bäst i en mer renodlad energiroll. Detta särskilt nu när VIK har så många skickliga mer utpräglade offensiva forwards. Om vi säger som så att Wikman kan vara effektiv både i en tredje- och fjärdekedja, men Lunsjö behöver nog en mer offensiv miljö för att få ut sin stora offensiva potential…
Daniel Öhrn – Den givne förstecentern. Har imponerat stort på försäsongen. Känns som en Kalle Östman (dock är Öhrn bättre på rören) i den form han hade i slutet – redan nu. Väldigt komplett och särskilt har denna blogg imponerats av Öhrns förmåga att vinna pucken i tuffa dueller för att sedan sätta igång snabba spel. Med tanke på hur svårt det är att få tag i kreativa allroundcentrar så är det bara att lyfta på hatten för Patrik Zetterbergs sportchefskap. Öhrn lirar med stor sannolikhet i SHL efter kommande säsong.
Karlskoga borde ju ha varit det lag i HA som borde ha varit mest redo på försäsongen med tanke på kontinuiteten i laget. Bra utslag då på den värdemätaren med att vara nivån bättre.
Skulle säga att det är Modo, dom har haft minst rotation i truppen. Men sen kommer BIK.