Den stora frågan för Niklas Johansson och VIK-ledningen
Kan kritiserade Mikael Zettergren lyfta sig som ”Z” gjorde i fjolårets förkvalserie? Då var stockholmaren genomgående en av de bästa VIK:arna…
För en gångs skull har VIK en komplett backsida med en bra mix av spelskickliga och fysiskt starka backar. Dessutom har man en matchvinnarmålvakt i sitt livs form i Lasse Johansson med otroliga 93,5 i räddningsprocent.
Man har dessutom fyra offensiva toppforwards i Matt Fornataro, Marcus Eriksson och givetvis Patrik Berglund och Mikael Backlund som har enorm potential.
Att Lasse och backarna tillsammans med denna kvartett av forwards kommer fortsätta leverera känns givet.
Den avgörande och stora frågan är dock om resterande tänkta offensiva forwards kommer lyckas höja sig från ganska rejält dippade formkurvor (i bästa fall…) då motståndet kommer bli allt tuffare?
Låt oss titta i statistiken som säger något om VIK:s största problem:
Victor Backman – Första 15 matcherna = 13 poäng. Senaste 17 matcherna = 1 poäng (!).
Mikael Zettergren – Första 15 matcherna = 12 poäng. Senaste 19 matcherna = 5 poäng. (”Z” har fått hård kritik men man får inte glömma att 30-åringen lyfte sig rejält och var en lagets bästa i förra förkvalserien)
Kenneth Bergquist – Första 13 matcherna = 11 poäng. Senaste 13 matcherna = 3 poäng.
Brady Leisenring – Första 15 matcherna = 16 poäng. Senaste 18 matcherna = 5 poäng.
Markus Kinisjärvi – Första 14 matcherna = 3 mål (3 poäng). Senaste 18 matcherna = 0 poäng. (Kinis har suttit på bänken en hel del av dessa matcher och är fortfarande ett framtidsnamn givetvis)
Robert Kimby – Första 15 matcherna = 2 poäng. Senaste 13 matcherna = 1 poäng.
Man glömmer lätt bort hur bra Jonte Berg var i förra förkvalserien med fem poäng på sex matcher. Är det möjligt för Jonte att lyfta sig till den formen igen? FOTO: RUNE ÅHLEN FOTOBLOGG
Jonte Berg – Första 15 matcherna = 1 poäng. Senaste 17 matcherna = 3 poäng. (Berg har fått mycket defensivroller med är ändå för obeslutsam offensivt)
Visst har vissa spelare fått mindre istid då NHL-proffsen kommit, så det kan förklara en del, men inte allt. Ingen har ifrågasatt ovanstående forwards högstanivå, den är hög hos samtliga. Men man kan fråga sig om de klarar av att spela på sin topp i en mycket stark allsvenska som drar ihop sig till ett krig nu.
Den stora, troligtvis helt avgörande frågan om VIK ska lyckas eller ej, är om VIK-ledningen tror att majoriteten av dessa tänkta bidragande forwards kan lyfta sig samtidigt som matcherna blir allt tuffare och domarna tillåter allt mer. När dessutom ingen av ovanstånde direkt bidrar i det fysiska spelet eller är någon vinthund på rören (förutom Jonte och Brady) är det ännu mer angeläget att de kommer igång offensivt.
Undertecknad måste erkänna att svaret nog tyvärr lutar åt ett nej på frågan med tanke hur det sett ut de tidigare förkvalserierna för formsvaga icke fysiskt spelande forwards.
Kan Niklas Johansson göra något åt detta genom några spelaraffärer innan transferfönstret stänger? Om han lyckas med det kommer sannolikt VIK:s chanser öka dramatiskt. (Startar NHL blir det självklart en annan diskussion).
***
Är inte Kevin Weiskog värd en chans till, kanske rent utav bredvid ”Bulan” och ”Mickis” som murbräcka? Weiskog är faktiskt en unik spelartyp i VIK:s system eftersom han har storlek, bra tuffhet, skaplig teknik och enorm vilja att gå på mål. Hoppas verkligen Fagervall kan finslipa powerforwarden och främst förbättra skridskoåkningen. Kanske en joker i leken att kasta in?
***
Det är en intressant diskussion om rollspelarna Marcus Jonsson, Viktor Mårtensson och Marcus Söderkvist på Gurkburken. Frågan är inte om man behöver sådana spelartyper, för det gör man definitivt.
Frågan är istället om VIK har råd med en både fysisk och skapligt offensivt begåvad fjärdekedja om man ska kunna hålla sig med förmodat dyrare spelare som Matt Fornataro, Dave Lundbohm och Mikael Zettergren framåt…
Man måste nog ställa sig frågan generellt, vad är det som gör att en individ och ett lag presterar? På individnivå är det ofta att man har en professionell standard som man vill slå vakt om, att man vill se till att man själv beter sig och presterar så som man vill stå för inför andra, ens identitet. Vilken identitet har spelarna egentligen, kan det vara så att flera spelares identitet har förändrats pga förändringar i truppen? Att man inte längre ser sig som bärare av ansvaret pga att nya killar med mer meriter kommit in i laget? I så fall är detta ett problem som måste pratas igenom tränare och spelare mellan 4 ögon. Sedan tycker jag personligen inte att man bara ska titta på individuella spelare utan se till spelsystem och spelidé och hur väl individerna uppfyller sina roller. Som det verkar vara nu kommer inte VIK till bra lägen. Vad beror det på? Inte tillräcklig forechecking, inte tillräckligt snabba uppspel, inte tillräckligt rörligt anfall? Inte förmåga att skapa tryck och skott på motståndarmålet?
Jag hänger på i GurkOlles resonemang. I höstas med VIKs skadehelvete var det svårt att få ihop fullt lag men de som då var på isen kämpade, presterade å snodde ihop i snitt två poäng/match. Man var ju så illa tvungna eftersom det inte fanns några andra som kunde göra det!
Undan för undan så kom det in stjärnor i truppen och skadedrabbade återvände men då ett tu tre så sjönk poängproduktionen. Varför?
Kan det bero på att vissa av stjärnorna visserligen har hög högsta nivå men låg lägsta nivå. Med ”indianare”, dåligt humör och oförklarliga utvisningar. Idag finns ju faktiskt ingen i laget som kämpar på som förebild å äkta VIKare. Varför? Beror det på hönan eller ägget?
GurkOlle, tack för intressanta tankar som vanligt! Vad tror du är bäst: Att ha tålamod och hoppas att våra alibiforwards vaknar eller att NJ aktivt försöker skeppa iväg några och plocka in mer karaktärsstarka spelare med skicklighet?
Någon sa att Leksand just nu har extremt hög lägstanivå! Jag håller med. Samtidigt, som jämförelse, har vi nu väldigt låg högstanivå!
Varför?
Ett incitament på ett bra lagbygge är att truppens två sämsta spelare håller hög klass! Det är viktigare än att de två bästa spelarena håller hög klass. Som vårt lagbygge ser ut just nu har vi två extrema toppar, offensivt, i Bulan och Mickis, medan övriga forwards, lägre i hierarkin, bidrar alldeles för lite.
Jämför gärna med BIK eller LIF där poängproduktionen är fördelad över fler formationer. LIF´s fjärdelina skulle utan vidare kunna bli vår andra(eller första)
Det innebär, i sak, inte att vi saknar rätt spelare. Däremot innebär det, i sak, att för många spelare faktiskt underpresterar.
Enkelt uttryckt så finns det tillfälligtvis för många ”Alibispelare” i truppen. Spelare som gör sitt jobb men inte bjuder på det lilla extra. De jobbar hårt men skapar för lite för att avlasta ”stjärnorna” i laget.
Kanske man får vara lite filosofiskt flummig och peka på ”hönan och ägget problematiken” som jämförelse. Är det spelarnas fel att de underpresterar eller är det tränarens? Hönan eller ägget!
Vi minns alla Kalle Olsson. En i många stycken duktig ishockeyspelare som kunde genomföra en hel säsong utan att någonsin komma till avslut(elakt sagt)Kalle Olsson-syndromet tycks nu drabbat flera spelare, samtidigt. Jag hävdar därför att ett stort ansvar vilar på Joakim Fagervall. Det är hans enda uppgift som tränare att få spelare att producera…
Se där lite tankar i natten:)