Speers gladde i comebacken och flera ljuspunkter trots ny förlust mot MoDo för spetslöst VIK som dock visade mer karaktär – där emellertid gamla synder åter omöjliggjorde poäng

VIK föll med 4-1 (sista i tom kasse) borta mot suveräna MoDo på tisdagskvällen. Bägge lagen saknade sina bästa spetsar, så där var det ganska jämnt.

Som väntat hade MoDo det absolut mesta i första. Men ändå lite löjligt att domaren (de har ju sina märkvärdiga ”game plans” att foka på…) måste åka och leta upp och chansa på en tripping på Skedung då Aagaard dök, och 1-0 i PP.

Dock tog domaren en liknande fantomutvisning åt andra hållet sedan. Lite surt att då VIK verkligen försökte kämpa – så är inte domarna riktigt seriösa utan åker alltså runt och chansar. Tänk om vi kunde få en harmonisering mot internationell bedömning så svenska domare slutar åka och letar utvisningar.

Efter första PP mer MoDo och hela 6-2 chanser 5v5 i första. Hellnemo var vass i kassen då MoDo skapade flera riktigt heta lägen mot ett VIK som var mycket i egen zon.

VIK störde dock MoDo oväntat bra i 2a. Ganska jämnt, 8-7 chanser 5v5 till MoDo då VIK fick mycket mer självförtroende i passningsspelet.

VIK inledde påpassligt då Lunsjö och Lindelöf gjorde bra saker som gav Skedung läge. Eriksson sedan fri i spelvändning, efter lysande lobbpass på backhand av åter alldeles för ojämn Svensson via en fin brytning av nu mycket bättre Bohm.

Inte orättvist 1-1 efter bra grejer av en direkt tongivande Speers och Östman till Gunnarsson, som på något sätt fick in sin andra puck för säsongen från distans efter 22.39.

MoDo kom mer i mitten av andra och långa anfall gav 2-1 efter 30.12 då en troligen slutkörd Eriksson inte alls orkade vrida skallen och markera (dock långt byte). Det vill säga åter samma problem med avsaknad av vaksamhet och förmåga att scanna av i egen zon som pågått hela säsongen.

Sedan hade VIK tur med domarnas chansningar då Skedung föll (dock körde MoDo på Hellnemo ostraffat i det stora domarlotteriet). Ganska svagt VIK-PP, halvchanser.

Eriksson missade mål på ny fin chans efter spelvändning. Svensson kladdade men stora nya backljuset Hadobás räddade heroiskt upp situation genom att klubbryta i sin fulla längd.

VIK avslutade andra perioden bra, Aronsson snyggt till Bohm, men bom, dock annars bra av #33.

Tredje perioden inleddes med en stark brytning av Gunnarsson, som verkligen spelade upp sig och var bra. Men sedan åter lite samma med domarsvaj och avsaknad av disciplin:

Först letade domarna upp en konstig utvisning på Lunsjö då denna åkte ihop med en hemmaspelare utanför spelet. Och sedan tog Eriksson en inte alltför begåvad, men klockren slashing i BP.

Men Bohm, Aronsson och Kangas var fenomenala i 3-mot-5, särskilt Bohm visade i afton varför han lirat så länge i SHL. Så VIK räddade ut det långa 3-mot-5-spelet.

Istället 3-1 då Bergman och Hadobas helt missade att scanna av i egen zon och bjöd Aagaard att stå helt sopren länge framför stackars Hellnemo och lite ridå efter 52.12.

Eriksson var ojämn, men dukade upp för Lindelöf som hade ett fräsande skott som Gudlevskis precis tog med axeln. VIK skapade lite i tredje där chanserna slutade 5-5 i spel 5-mot-5.

I slutet såg vi åter ytterligare en olycklig och återkommande problematik då bitvis lysande Lindelöf fick en nytt mindre hjärnsläpp och passade nästan rakt på röd och 4-1 i tom kasse.

SAMMANFATTNING

Totalt sett den starkaste arbetsinsatsen på länge. Många spelare checkade in och slet hårt. Chanserna slutade 19-14 till MoDo i 5v5, där VIK åter alltså inte var helt oävna.

Dock var flera av de gamla olaterna kvar, som ”otur” vid för många utvisningar, svagt PP (dock bara ett mot MoDos fem) och att spelare plötsligt slutade scanna av och ej markerade i egen zon, som vid 2-1 och 3-1.

Det var också uppenbart att VIK saknade offensiv spets, även om uppspelen och ingångarna flöt ganska bra bitvis. Men optimisten tänker nog att om VIK kan jobba så här hårt och samtidigt få in en balanserad Frycklund, Cheek, Salminens passningar, kanske Patrik Berglund, en toppcenter och Nick Albano kan laget lyfta i tabellen.

Gunnarsson spelade upp sig efter en dålig start och landade på fina 8-2 i NP. Hadobás fortsatt ett litet fenomen, vann loss flera puckar även mot detta högklassiga MoDo.

Hadobás är nära att vara en given topp-6-back just nu i mina ögon. Hela 9-2 i NP mot starka MoDo. Så stark, klok och rörlig. Fina långpass. Som ett bra nyförvärv.

Dock var Hadobas alltså svag på 3-1-målet då ungraren helt glömde att markera, vi får hoppas inte det blir mer så att Hadobas dras in VIK:s olater…

Kanske har Robert Nordmarks backcoachning börjat bära frukt då Bohm gjorde sin klart bästa match på länge som ett monster i BP med 6-0 i NP. Lika stark var Jardeskog med 7-0 i NP och #77 bröt många MoDo-grejer innan de hann materialiseras.

Östman var felfri med 3-0 i NP. Men Lindelöf var fortsatt ojämn med 5-3 i NP och bjöd alltså på 4-1-målet. Vad krävs för att #66 ska undvika dipparna och segla mer på de så höga vågorna? Den gåtan måste VIK lösa.

Speers var mycket pigg och nyttig direkt med hela 10-0 i NP som en tempostark pådrivare och puckvinnare. Kanadensaren sprider verkligen eftertraktad energi, vann 57 % av sina tekningar och låg bakom 1-1-målet.

Speers, som hade en del bra samspel med alltid värdefulle Bergman, visade verkligen att han är en högklassig defensivlutande allroundcenter denna afton, trots lång frånvaro.

Men de få offensiva som Zetterberg måste vara bättre, rörligare och kunna slå vassare passningar för att etablera längre zontid offensivt.

Lunsjö var mycket bra med just Zetterberg och Skedung, men de hade svårt att få till spetsen att verkligen producera.

Kangas var bra med hela 6-0 i NP, den unge yttern kan verkligen bli en viktig framtida pusselbit, tiden talar onekligen för det.

Totalt sett ändå ett litet steg i rätt riktning i hur VIK spelade uppoffrande, men givetvis behöver – och kommer – mycket spetsas nu ganska snart.

PUCKLIGAN

5 Blake Speers

4 Zétény Hadobás

3 Alexander Hellnemo

2 Ludvig Jardeskog

1 Oliver Bohm