Långt svar på alla frågor om bedömning gällande huvudvåld från Allsvenskans VD: ”Tillämpningen på crosschecking i huvudet har skärpts – men spelreglerna för ishockey tillämpas inte utifrån ett medicinskt perspektiv”

 

Undertecknad har ju som bekant skickat frågor till Allsvenskans VD Gabriel Monidelle angående de för låga straffen för huvudvåld. Nu har Monidelle vänligt nog svarat på ett fylligt sätt:

Hur allvarligt ser HockeyAllsvenskan egentligen på huvudskador? Hur känslig är hjärnan för smällar på kort och lång sikt enligt medicinsk (neurologi, biomekanik m.m.) expertis och den senaste forskningen, som jag antar att ni och era intressenter talat med, eller? Detta gällande utformandet och utvecklingen av regler och straffskalor m.m.

– HockeyAllsvenskan är en av huvudaktörerna i SIF:s projekt om nollvision mot huvudskador. Tillsammans med SHL, SIF och SDHL bedrivs det arbetet med mycket hög prioritet. När det gäller utformningen av regler och straffskalor är ligan mer att se som en remissinstans, där spelarnas säkerhet alltid är i fokus.

Som stöd för domarna, som verkligen har ett tufft jobb att hinna se allt på isen, finns ett situationsrum under matcher. De förseelser som situationsrummet bedömer ska skickas vidare hamnar hos ”Referensgruppen”. Vad är syftena med att ha ett situationsrum?

– Syftet med situationsrummet är dels att verka som ett centraliserat videomåldomarrum, vilket höjer kvalitén på domsluten beträffande målskott, dels att fånga upp grova förseelser och hitta en likriktning i vad som anmäls vidare.

Vilken medicinsk kompetens finns i situationsrummet i att bedöma skaderisk och kort- och långsiktiga konsekvenser av olika våld, mot bland annat huvudet?

– Situationsrummet har kompetens i spelreglerna. Spelreglerna för ishockey tillämpas inte utifrån ett medicinskt perspektiv. Tvärtom är det uttalat så att en förseelse ska bedömas utifrån agerandet som sådant och utan hänsyn till eventuell skada.

– Begreppet skaderiskerande finns dock som en parameter, men ska ses ur ett mer allmänt perspektiv för att avgöra om en förseelse som bedöms som vårdslös dessutom på ett uppenbart sätt (för en lekman) riskerar att skada motståndaren. Det är dock jätteviktigt att förstå att detta inte är medicinsk bedömning.

– En ”skadad” spelare i ishockey är en spelare som inte omedelbart kan ställa upp för spel. Detta kan bero på en sprucken läpp eller en grov hjärnskakning, eller ett brutet ben. Skadans art och behandlingsbehov är helt upp till matchläkaren eller annan utbildad medicinsk personal.

Referensgruppen (som enligt uppgift består av f.d. elitspelare och elitdomare) gör en bedömning av förseelsen och om de tycker att den är över gränsen skickar de i sin tur vidare ärendet till Disciplinnämnden, DN. DN ligger hos förbundet, dvs är inte kopplat till vare sig SHL eller HA. DN gör ytterligare en bedömning och friar eller fäller.

Vilken medicinsk kompetens finns i referensgruppen att bedöma skaderisk och kort- och långsiktiga konsekvenser av olika våld mot huvudet? Har referensgruppen konsulterat medicinsk expertis i sitt arbete under 2021?

– Det blir lite samma svar som ovan. Det är inte domarnas, situationsrummets eller referensgruppens uppgift att bedöma långtgående konsekvenser ur medicinsk synvinkel. Spelreglerna är inte uppbyggda på det sättet.

– Det som ska bedömas är dels om ett regelbrott har begåtts, och då om det är en normal förseelse eller en vårdslös förseelse där skada rimligen kan förväntas uppstå.

Vilken medicinsk kompetens finns i DN att bedöma skaderisk och kort- och långsiktiga konsekvenser av olika våld mot huvudet? Finns det medicinsk kompetens att göra korrekt bedömning? Om inte faller konceptet helt med straffpåföljden i efterhand. Då står vi där, fortsatt, med en form av ”tombola-bedömning” utförd av gamla spelare och domare som verkar vara inte så lite ”macho”, eller vad man ska kalla det.

– Disciplinnämnden ska döma utifrån Riksidrottsförbundets bestraffningsregler. Inte heller där förväntas någon medicinsk bedömning göras utan tanken är att man utifrån idrottens regelverk ska avgöra om det har begåtts en förseelse som är så pass grov att den bör föranleda ytterligare bestraffning än vad som kan delas ut vid matchtillfället.

DN sätter sedan själva sina straff. ”Det är inget som vi som liga kan eller ska påverka”. Så skrev du som VD i HA på Twitter 2021-12-29. Vilka ska då påverka hur straffen ser ut? Vilka parametrar ska då spela in gällande att finna lämplig längd på straffskalor? Hur ofta ses detta över? Vilken medicinsk, juridisk och övrig expertis kopplas in?

– HA kan som liga informellt påverka genom att delta i opinionsbildning, men disciplinnämnden är ett självständigt organ som utses av Svenska ishockeyförbundets förbundsmöte vartannat år. Deras direktiv sätts av medlemmarna, alltså föreningarna.

Vilka är de övergripande syftena med att ha straff och avstängningar överhuvudtaget?

– Idrotten i Sverige har fått mandat att själva reglera disciplinära påföljder för en rimlig nivå av förväntade regelbrott. Extremt grova fall kan givetvis tas upp av en allmän åklagare, men överlag anses idrotten själv bäst lämpad att avgöra hur spelreglerna ska se ut och vad som ska hända om man inte följer dessa.

– Syftet med en disciplinär påföljd anses allmänt vara dels att avskräcka och dels att skydda andra. Begreppet brott och straff kan säkert diskuteras på ett filosofiskt plan, men inom idrotten är det allmänt accepterat att respektive idrott sätter upp sina regler och äger rätt att bötfälla eller stänga av den som grovt bryter mot dessa regler.

Nu är det så att ”brott lönar” sig då huvudvåld bara ger några matcher – om något och om inte domarna har fullt upp att kolla millimeterpositionen på skridskorna i tekning. Hur ser ni på den sportsliga aspekten i att det lönar sig att ta bort ”stjärnspelare” i andra lag inför ett slutspel? Bör inte denna sportsliga sida också vägas in då man bedömer allvarlighet?

– Det går inte att ställa ett nedsläpp mot en huvudtackling, båda två regleras av spelreglerna och domarna har till uppgift att följa upp båda. Som liga delar vi den syn som regelboken ger, att regelvidriga huvudtacklingar ska beivras strikt.

– Om man avsiktligt ”tar bort” en motståndare med en huvudtackling så ska det bedömas som ett grovt regelbrott och anmälas till disciplinnämnden.

Sätt nu vänligen handen på hjärtat och frambringa allt vetenskapligt understött sunt förnuft du/ni har, och göm er inte bakom dagens paragrafer och andra och se framåt visionärt hur vi vill ha det gällande att verkligen skydda våra artister: Hur rimligt är det att en spelare som riskerar en annans spelares långsiktiga hälsa som exempelvis då Alex Hutchings ”blindsidade” Mathias From 2021-12-27 så den sistnämnde fick en hjärnskakning endast får två matcher? Sådant här blindside är särskilt farligt då det utsätter hjärnan för rotationsvåld oavsett om enbart huvudet träffas först eller ej, se mer här i länken.

– Vårt uppdrag är att upptäcka att det inträffat och anmäla det. Det har vi gjort, även om vår domarledning givetvis är missnöjd med att domarna på isen inte fångade upp situationen. Vi för en löpande diskussion med Svenska ishockeyförbundet om både regelbokens utgångspunkt som om ytterligare påföljder och rent allmänt anser vi att denna tackling utgör en typ av tackling som är farlig.

– Exakt hur lång avstängningen ska vara måste disciplinnämnden få avgöra, och man kan givetvis anse att farliga tacklingar rent generellt borde ha ett högre straffvärde, men oavsett så delar vi deras syn på att det skulle bli helt ohållbart att mäta straffvärdet utifrån en medicinsk skadebedömning. Förseelserna måste bedömas för handlingen i sig. Så fungerar det i hela världen för de flesta idrotter och det tror vi är av en god anledning.

Vilken riskbedömning har HA gjort relaterat till spelarnas säkerhet och långsiktiga hälsa med tanke på vad vi vet om hjärnans känslighet? Är det rimligt att en spelare stängs av två matcher i förhållande till att skadeperioden kan sträcka sig resten av livet i värsta fall?

– Vi deltar tillsammans med SHL, SDHL och Svenska Ishockeyförbundet i arbetet för att minimera hjärnskakningar inom ishockeyn. Återigen anser vi dock, i likhet med övriga nämnda organisationer, att en skadelängd inte kan avgöra en avstängning. Det måste vara handlingen som sådan som bedöms.

Vilket ansvar har HA att hantera sådana här övergripande frågor om straffskalor i ett riskperspektiv och för att ge en avskräckande effekt för att skydda spelarna?

– Vi anser att vårt ansvar är stort när det kommer till hur sporten ser ut för våra klubbar. Vi för löpande dialog med alla klubbar om domarnivå, farligt spel och insatser kring detta. Om man talar riksperspektiv är det Svenska Ishockeyförbundet som är huvudman, men vi vill givetvis vara en ledande aktör och opinionsbildare.

Vad säger medicinsk och framför allt juridisk expertis om ett sådant kort straff som i ”Fromfallet” ovan i förhållandet till förseelsens risk för den huvudskadades långsiktiga hälsa samt den avskräckande effekten att begå nytt våld via huvudtacklingar?

– Vi arbetar inte utifrån medicinska parametrar i enskilda fall och när det kommer till juridiken så är det disciplinnämnden som ansvarar för den idrottsliga juridiken i anslutning till bestraffningsärenden.

Varför är det så viktigt att farliga smällar måste ta precis klockrent i princip bara i huvudet för att situationsrummet, referensgruppen och DN ska tycka att det är en allvarlig förseelse, oavsett skadeutgång/uppsåt/effekt? Dessa bedriver här ett icke vetenskapligt ”försvar” av den som delar ut farligt våld upp mot huvudet/överkroppen. Se vidare i länken ovan om indirekt våld som ger det farliga rotationseffekten (se Hutchings blindside på From, där DN resonerade kring om tacklingen verkligen tog klockrent precis i huvudet först).

– Det är en missuppfattning. För att en tackling ska bedömas som en otillåten huvudtackling (det finns även tacklingar som träffar huvudet som ska bedömas som tillåtna – detta utifrån att tacklingsmottagaren även han har ett ansvar) så ska den enligt regelboken träffa huvudet som ”huvudsaklig” kontaktyta och vara möjlig att undvika. En tackling som delvis träffar huvudet, men som har sin huvudsakliga träffyta i axeln är alltså inte en otillåten huvudtackling. Det kan dock fortfarande vara en otillåten tackling enligt charging eller interference.

– Det man ska komma ihåg är dock att otillåtna huvudtacklingar har en lägre tröskel för anmälan än vad otillåtna tacklingar av mer allmän karaktär har. En otillåten huvudtackling kan bedömas som antingen ”normal” eller som ”avsiktlig”. I normalfallet ska det handla om relativt lite våld och låg risk och straffet är två minuter. Om den däremot bedöms som avsiktlig så ska match penalty utdömas vilket innebär att spelaren diskvalificeras från matchen, stängs av automatiskt tills vidare samt anmäls till disciplinnämnden.

– När det gäller andra typer av tacklingar finns även ett ”mellanläge” som kallas vårdslös och där kan fem minuter utdömas utan att matchstraff utdöms, eller så kan fem minuter utdömas kombinerat med antingen ett matchstraff för innevarande match, eller med ett matchstraff samt en anmälan.

– När allt detta är utrett så ska disciplinnämnden avgöra ytterligare påföljd och det har de olika praxis för där huvudtacklingar anses grövre än allmänna otillåtna tacklingar.

– Därför blir det viktigt för disciplinnämnden att utreda var tacklingen träffar och därför anmäldes Hutchings för Illegal check to the head (eftersom vi ansåg att den träffade i huvudet) men med tilläggsanmälan ”alternativt för charging” eftersom vi ansåg att även om den inte huvudsakligen träffade huvudet så ska den ändå anses vara så pass flagrant att den anmäls.

– Disciplinnämnden får då göra en oberoende bedömning och de kom fram till alternativ 2 (ej huvudsaklig träff i huvudet). Därmed blev även straffvärdet enligt deras praxis lite lägre än om de hade bedömt att den huvudsakligen tog i huvudet.

I en match mellan HV71 och Västerås 2021-09-29 gick situationsrummet in och tog bort ett matchstraff efter att Daniel Bertov plötsligt stannade upp och med uppåtgående kraft bakåt gav Isak Skedung en hjärnskakning så denne utgick och missade två matcher. Här visade situationsrummet en oerhörd ”advokatkraft” och gick alltså in tog bort ett matchstraff (!), återigen som stora advokater för den som ger hjärnskakningen efter helt onödiga och vårdslösa tacklingar. Bertov fick endast en interference på två minuter. Hur går det i linje med Nollvisionen och värnandet av spelarnas säkerhet? Hur resonerade situationsrummet här, och vad sa eventuellt den medicinskt/juridiskt kunnige om uppsåt och risk för skada?

– En ny regel för i år är att domarna ska videokontrollera sina utdömda matchstraff. Syftet är att inte slänga ut en oskyldig ifrån matchen om man har sett fel (vilket tex skedde med Lukas Zetterberg ifjol). Situationsrummet lägger sig inte i bedömningen utan är endast behjälplig med att få fram så bra bildvinklar som möjligt (situationsrummet kan ingripa om det handlar om en tekniskt felaktig bedömning, tex att nummer 9 istället för nummer 19 utvisas).

– I det fall du nämner så ansåg domaren att han tagit ett för hårt straff och han sänkte straffet till två minuter. Domarledningens syn på detta är att domaren gjorde fel. Domaren borde ha stått kvar på sin första bedömning.

– Tacklingen skickades till referensgruppen och de gjorde bedömningen att den förvisso är i strid med spelreglerna och ska bedömas som en utvisning, men inte att den var så pass grov att den skulle anmälas.

– Med andra ord var den samlade bedömningen att det rör sig om en förseelse som borde ha renderat i 5 minuter plus matchstraff för interference, men inte att det ska föranleda ytterligare bestraffning i form av avstängning eller böter.

För Västerås del har nu på kort tid fyra domare gånger fyra helt missat farligt våld som givit smällar mot huvudet: Två gånger BIK-VIK 2021-03-23 med Mikael Erikssons klubba i huvudet på Fredrik Johansson och Johan Larssons sena tackling som gav Lukas Zetterberg en hjärnskakning, samt Hutchings/From och senast nu Racine på Skedung.

Det tyder dels på att ett antal domare i HA helt enkelt inte håller måttet, se fråga 19. Men det infördes en ny regel att domare kan få videobedöma situationer i efterhand inför denna säsong. Det är ju lovvärt. Men varför måste en domare ha indikerat utvisning för att få titta på detta? Det blir ju märkligt om en spelare bärs ut på bår utan att man får titta på det i efterhand. Förklara gärna logiken och tanken bakom detta.

– Svenska ishockeyförbundets spelregler sätts till stor del av Internationella ishockeyförbundet. Vissa nationella undantag finns, men videobedömning är inte ett sådant. Den här regeln härstammar från NHL som införde den för några år sedan då en domare felaktigt dömde matchstraff under Stanley Cup-slutspelet. Laget förlorade matchen och sedan hela slutspelsserien.

– Man ville då försäkra sig om att utdömda matchstraff faktiskt är matchstraff och införde kravet att matchstraff ska videogranskas. Däremot, i syfte att inte få in för mycket videogranskning i matcherna, tillåter man inte domare att granska misstänkta situationer. Domaren måste först de facto ha dömt matchstraff.

Långt efter en avblåsning fick Fredrik Johansson alltså en crosschecking i huvudet från BIK Karlskogas lagkapten Mikael Eriksson 2021-03-23 vilket gav en hjärnskakning som gjorde att Johansson tvingades avsluta sin karriär flertalet matcher/månader i förtid. Efter det sa domarchef Björn Wettergren bland annat så här, enligt VLT.se, den 24:e mars 2021:

– Det är klart att om man gör det där rakt upp och ner på stan så är det kanske det fulaste som skett. Men när vi jämför med liknande situationer så landar vi i att det inte ska vara någon anmälan. Vi måste bedöma förseelsen och en spelare kan bli skadad även fast kraften inte är så hård.

Varför var just denna crosschecking i huvudet inte ”så hård” enligt Wettergren? Hur kunde Wettergren bedöma trycket mot Johanssons huvud i Erikssons klubba, som trots allt gav en hjärnskakning och lång frånvaro? Vilken medicinsk/biomekanisk kompetens har Wettergren för att kunna uttala sig om detta för att kunna gå i försvar för Eriksson?

– Vi gör inte medicinska bedömningar och givetvis heller ingen biomekanisk sådan. Ishockey är ett spel med stora mått av fysiska tillgrepp mot motståndarna och domarna har att avgöra vad som går över gränsen. De ska inte behöva vare sig en medicinsk eller teknisk universitetsutbildning för att göra denna bedömning, det skulle förmodligen bli sämre. Istället förlitar sig sporten på att domarna kan spelreglerna och kan omsätta dessa utifrån sportens fundamenta.

– Med det sagt så var den situation du nämner felaktigt bedömd. Givetvis borde det ha blivit utvisning. Med de bedömningsdirektiv som vi har i år skulle det lika givet ha blivit en anmälan. I fjol hade vi några liknande incidenter och ingen av dem anmäldes. Domarledningen gjorde bedömningen under säsong att man inte ville justera den nivå som man hade satt, även om man kände att man hamnat snett. I efterhand var det en felaktig slutsats.

– Vi borde redan under vintern ha meddelat alla klubbar att vi kommer anmäla alla crosscheckingar av den typen. Domarledningens kommentar måste alltså ses i kontexten hur liknande händelser bedömdes ifjol, även om vi i efterhand tillsammans med klubbarna har konstaterat att vi borde dömt tuffare.

Vore inte en försiktighetsprincip – med fokus på spelarnas säkerhet – istället bättre att tillämpa än att en domarchef och andra verkar se sin första uppgift som att verka som en typ av advokat för de som delar ut farliga smällar? Utfallet av många disciplinärenden tyder på att denna ”advokatprincip” snarare än fokus på spelarnas säkerhet och hälsa. Utveckla gärna varför ni verkar tillämpa denna ”advokatprincip” istället för fokus på spelarnas säkerhet!

– Domarorganisationens uppgift är att tillämpa spelreglerna. Till skillnad från i princip alla andra intressenter drivs inte domarna av ett resultatmål för en enskild spelare eller klubb. Domarna drivs av att på bästa möjliga sätt skapa förutsättningar för en bra match. I det ligger att försöka likrikta bedömningar och bestraffningar av likartade händelser.

– Crosschecking mot huvudet bedömdes ifjol som en utvisning, sannolikt fem minuter, men endast anmälan om det skedde med överdrivet våld och mycket stor kraft. Klubbarna och domarna i SHL och HA insåg tillsammans med SIF efter säsongen att man borde skärpa den bedömningen, och det har vi gjort.

Andra fall av crosscheckings i huvudet har givit avstängningar, i år har bland annat ovan nämnde Eriksson blivit avstängd för just det. Har man ändrat reglerna gällande crosscheckings i huvudet nu plötsligt? Hur bedömde man crosscheckingarnas hårdhet där?

– Ja, tillämpningen av regeln har skärpts.

Hur kan man drabbas av en hjärnskakning med längre frånvaro ”även om inte kraften är så hård” enligt Wettergren i en helt onödig crosschecking mot huvudet? Vad säger medicinskt kunniga om detta? Är inte själva grejen att crosschecka någon i huvudet det viktigaste, snarare än att spekulera i hårdheten på crosscheckingen?

– Hårdheten i själva crosscheckingen blir en del av bedömningen för domaren. På samma sätt som ett löst slag med klubban mot en motståndares byxa inte behöver vara slashing, medan ett yxhugg självklart är det. Crosschecking fungerar på samma sätt.

– De flesta förseelser inom ishockeyn ska bedömas utifrån den kraft de utdelas med. I vissa fall krävs ringa kraft för att matchstraff ska utdömas (spearing/buttending/spark).

– I andra fall krävs mycket våld och uppenbar skaderisk för matchstraff (fighting). I de flesta fall ska domaren använda sitt omdöme och sin hockeykompetens (charging/interference/boarding etc).

Hur går detta beslut ovan i linje med ”Nollvisionen” mot hjärnskakningar? Det syns också i vidare bedömningar att under denna domarchef att våld mot huvudet verkar förringas, vad nu detta beror på.

– Just för att bättre sträva mot den nollvisionen så har tillämpningen ändrats.

Hur kan en domarchef förringa huvudvåld och en hjärnskakning på detta sätt? Det visar ju ett stort och upprörande mått av negligerande av och spekulerande kring huvudvåld redan här i bara ett fall.

– Domarchefen redogjorde för varför crosscheckingen inte anmäldes till bestraffning. Han resonerade kring att den tillämpning (vi då hade) krävde en hårdare crosschecking. Denna tillämpning är nu ändrad.

– Domarchefen kan givetvis inte hitta på egna regler eller strunta i ligagemensamma överenskommelser kring hur domarna ska döma.

– Däremot är domarchefen i HockeyAllsvenskan tillsammans med domarchefen i SHL högst delaktig i arbetet kring spelreglerna och en avsändare till att just denna regel har ändrats även på internationell nivå.

Detta är en trend som hållit i sig, där detta uttalade indikerar en kultur som uppenbarligen också finns i situationsrummet, referensgruppen och DN gällande att våld mot huvudet inte ”är så farligt”, och alla vill hellre fria än fälla vid huvudvåld. Hur skulle ni beskriva er kultur ur ett säkerhetstänk och månande om spelarnas säkerhet i första hand? Finns utrymme till förbättring här gällande att bli ”mindre advokatsträvande” och mer säkerhetsmedvetna och på ”offrets” sida?

– Domarnas uppgift är att efter bästa förmåga främja en miljö som gynnar spelskicklighet och beivrar farligt spel. Den crosschecking som diskuterats ovan skulle ha renderat i fem minuter redan ifjol. Ur domarhänseende är saken därmed utagerad. Om den dessutom anmäls eller inte, eller om en spelare blir avstängd, är inte något som domarna bestämmer.

Hur går rekrytering av domare, domarchefer, situationsrum, referensgrupp och DN till? Vilka egenskaper är viktigast? Vilka ansvarar för rekrytering av respektive roll? Hur kan bättre kompetens och mer säkerhetsmässigt/medicinskt kunniga människor attraheras i framtiden?

– Det finns inget behov av någon särskild medicinsk kompetens inom domarskrået eftersom domarna inte ska avgöra sina beslut grundat på medicinska bedömningar. Domarna ska däremot vara kompetenta matchledare, goda kommunikatörer och specialister på spelreglerna. Därutöver ska de ha god fysik och kunna åka skridskor anpassat för den nivå de ska vara verksamma.

– Rekryteringen av domarchefen ansvarar VD för. Domarchefen rekryterar därefter domare, övrig domarledning, personal till situationsrum etc. Detta sker dock inte i ett slutet rum. Hockeyallsvenskan verkar ju inte som en stängd liga utan i symbios med såväl SHL som HockeyEttan.

– Det normala är att domare till HockeyAllsvenskan scoutas och rekryteras i HockeyEttan. Detta arbete görs i samsyn med SHL eftersom de i sin tur är helt beroende av de domare som HockeyAllsvenskan använder sig av (dessa utgör ju SHL:s scoutingpool).

Det verkar råda ett stort utbrett missnöje i Hockeysverige med hur alla dessa sköter sina jobb – tyvärr. Det finns en diskrepans mellan verklighet, hockeyälskare som ytterst betalar deras löner och beslutsfattare som nog tycker att vi på utsidan inte förstår någonting.

Hur ser HA på sin roll i att förbättra kompetensen här? Kan löner höjas för att öka konkurrensen och kompetensen? Vilka risker finns att man lockar ”fel” typ av individer som söker sig till denna typ av maktutövning av fel orsak? Enligt uppgifter har många av dessa en tveksam ”översittarattityd” m.m.

– Du skulle aldrig bli elitdomare i ishockey om du drevs av maktutövning. Missbruk av ämbetet avslöjas ganska omgående. Det finns över 6 000 ishockeydomare i Sverige. 35 st dömer i SHL och 32 i HockeyAllsvenskan. Det är i princip lika svårt rent procentuellt som att bli spelare i respektive liga. Det krävs en enorm hängivenhet.

– Domarchefen har gjort motsvarande resa och därefter verkat som ansvarig för spelreglerna i Sverige och ingår även i IIHF:s arbetsgrupp för spelregler tillsammans med individer från andra a-nationer inklusive NHL.

– För att navigera i domarvärlden krävs inte bara kunskap om spelet utan även om spelreglerna, dess bakgrund, betydelse och tillämpning. Sedan är det givetvis fritt fram för alla att ha åsikter om rätt person har jobbet eller inte, men det är inte en tjänst som går att ”söka” för den som har maktbehov. En sådan person skulle aldrig komma på tal eftersom en sådan person inte ens skulle vara på tal att bli domare på elitnivå, än mindre leda en sådan organisation.

– SHL har vid ett tillfälle experimenterat med att tillsätta en person som inte hade någon som helst domarbakgrund som chef för domarna. Man har dock landat i att det är hart när omöjligt att ansvara för den typen av specialistpersonal utan ingående expertkompetens.

Hur mäter ni antalet hjärnskakningar kontra anmälningar till DN? Vilket är det viktigaste måttet? Har inte hittat klippet men har för mig att en annan domarchef (Thorsbrink) hyllade att antalet anmälningar gått ner, är inte det i så fall en farlig väg/måttstock och en förklaring till den så släpphänta attityden som beskrivits ovan?

– Vi samverkar kontinuerligt med alla klubbar. Det är klubbarnas lagläkare som redovisar bekräftade fall av hjärnskakningar från både träningstillfällen och match.

Våld mot huvudet är genomgående i många matcher i HA och SHL – däremot dömer domare och andra hårdare i SHL anser jag – varför är det så? Vilka förklaringar finns?

– SHL har överlag ett renare spel än HockeyAllsvenskan. Svaret hittar du förmodligen i en kombination av bättre spelare och bättre domare. Vi samverkar mycket med SHL när det gäller domardelen och omkring 100 domaruppdrag fördelas till SHL-domare som då verkar lite som mentorer för vår domargrupp.

– Det vi finner i utvärderingen av detta är att SHL-domarna upplever spelarna i HA som mindre respektfulla mot både domare och motståndare. Vi tror att detta beror på att spelarna är yngre, inte lika välutbildade och att de leds av en domarkår som är mindre erfaren och inte lika bra på att sätta ned foten.

Hur många gånger ska man få vara en återfallsförbrytare? Hur stegras straffskalan där?

– Disciplinnämnden tillämpar strängare straff när en spelare bedöms vara ett återkommande fall. Det finns dock ingen uttalad gräns mer än att nämnden har rätt att utmäta ett strängare straff mot bakgrund av detta.

Hur ser ni på att ni ska verka som förebilder och locka oss föräldrar (jag har själv två barn) att våga sätta våra barn i denna sport? Domarchefens försvar av crosschecking i huvudet och besluten ovan fick en inte vilja sätta barnen i denna sport direkt…

– Det är såklart olyckligt om vi uttalar oss på ett sätt som gör att man som förälder inte vill sätta sina barn i sporten. Då har vi misslyckats. Med det sagt vill vi vara transparanta och förklara vår syn. Vi vill inte gömma oss bara för att vi känner att vi sitter på en obekväm sanning, men givetvis är det oerhört viktigt hur vi väljer att formulera oss.

Hur ser den riskbedömningen (gällande att ha strikta regler gällande huvudvåld eller ej) ut i era beslut och långsiktiga planer kring att locka barnfamiljer m.m.?

– Som liga vill vi vara attraktiv. Vi vill bjuda på underhållande spel med hög fart och mycket tacklingar. När det kommer till spelregler så följer vi den regelbok som SIF fastställer varje år. Den i sin tur följer IIHF:s regelbok (som numera till stor del följer NHL:s). Att sporten är fartfylld och bjuder till tacklingar ska dock inte inkräkta på att vi vill verka för spelarnas säkerhet.

– Här vill vi vara en stark opinionsbildare och skydda våra intressen i detta. I slutändan är det alltid den enskilde spelarens ansvar hur man väljer att agera på banan.

– Domarna kan agera på det som inträffat och där är vårt jobb att via vår domarledning coacha och följa upp domarna så att vi håller en jämn nivå och skapar förståelse bland spelarna så att de vet var gränsen går.

– Ibland misslyckas vi med det, men sett från insidan kan jag inte intyga någonting annat än att domarna arbetar oerhört hårt och målmedvetet för att vara så bra som möjligt, säger Gabriel Monidelle avslutningsvis.

***

Det var ett långt inlägg och fint att Monidelle tog sig tiden att svara fylligt. Men vi kan konstatera att det, som befarats, tyvärr saknas medicinsk kompetens i att bedöma farlighet i en tackling. Vilket nog förklarar de korta straffen och att man exempelvis ofta bedömer blindsides lindrigt trots att de är så farliga för hjärnan, oavsett om smällen tar direkt i huvudet eller ej.

Observera dock att jag inte menar att man ska ha med läkare/neurologer överallt, men att alla inblandande exempelvis borde bli utbildade i faran med blindsides, rotationsvåld och hjärnans känslighet. Ganska lågt hängande frukt där…

Positivt dock att man alltså nu bedömer crosscheckings i huvudet hårdare, men anmärkningsvärt att det skulle dröja till säsongen 2021-22. Och för sent för Fredrik Johansson…

Återstår att se hur länge det dröjer innan man även skärper straffen för blindsides och därmed tar större ansvar för spelarnas säkerhet även där. För om tillämpningen av reglerna består är ”lagen” fortfarande mest på förövarens sida och de korta straffen kommer bestå.

Dock är ju såklart inte bara Monidelle och HA de enda intressenterna i detta. Det är ju en stor koloss att ändra på mot mer ”hjärntänk” med många inblandade instanser.

Men droppen urholkar ju stenen…

***

Återkommer ikväll med tankar om Wikmans förlängning och inför Troja.