Ny defensiv kollaps testar tålamodet då Hästen ostört fick lägga in puckar bakom stackars utelämnade Jesper Myrenberg – vad kan def./backcoachen göra?

Det är inte lätt att ställa om. Fråga ett VIK som är i processen att försöka hitta en identitet och ställa om till att hitta grunderna i ishockeyn – ett fungerade försvarsspel.

Detta efter att vi insett att VIK idag är ett högst genomsnittligt ganska grått allsvenskt lag. Och efter ett steg framåt senast mot Almtuna tog VIK minst två-tre steg bakåt hemma mot Vita Hästen på måndagskvällen.

Gästerna vann med hela 2-7 efter att VIK åter inte kunnat spela försvarsspel eller kunnat markera. Det snudd på att man misstänker att stackars Jesper Myrenberg börjar fundera på ett klubbyte då utespelarna sviker honom så. Man kan förlora mot ett bättre lag för dagen som Hästen var idag. Men inte på detta sätt.

VIK började bra första fem och energin fanns där från start. Riktigt bra förarbete av Asplund och Tornberg gav 1-0 via Lukas Zetterberg efter 3.40. Men Hästen ställde upp i ett styrspel som VIK inte kunde forcera då Fredrik Johansson och Lukas Zetterberg var för ensamma att spela nära sina max på forwardssidan.

Sedan blev det dock allt blekare framåt. Detta plus fortsatta blottor och dåligt fokus bakåt på båda Hästens mål, Jansson och andra olyckliga vid bägge.

Vid 1-1 misslyckades först Berglund med en pinch i Hästens zon, sedan släppte Jansson märkligt NHL-lånet Simon Holmström efter 13.48. Vid 1-2 var inte Tornberg, Jansson, Benker tillräckligt vaksamma då Hästens Topi Näättinen fick åka sopren och näta – box play.

Hästen var vassare än VIK i andra, men lite bättre mot slutet andra perioden av VIK då Zetterberg och Nilsson skapade två lägen. Raset som kom i sista var svårt att förutspå.

1-3 kom via ett långskott där August Nilsson (som annars är en av få som spelar fysiskt) kanske kunde städat bättre framför en skymd Myrenberg.

Vid 1-4 var inte Rasmus Asplund (precis som då Asplund var för loj då AIS gjorde 4-3 i premiären) tillräckligt hungrig att fånga upp en Hästenklubba som styrde in pucken.

Vid 1-5 stod Jansson och Berglund och sov då Cruseman fick stå helt sopren och styra in pucken i power play. Riktigt uselt av backarna där – hur kan man tillåta sig att vara så loja i markeringen med tanke på allt som hänt?

2-5 fint skott av Jansson efter bra pass Zetterberg i PP. Ett litet hopp tändes efter 52.10.

Men vid 2-6 var Mylläri och Younan alldeles för tama framför Myrenberg då Cruseman åter fick stå helt ostörd och lägga in en puck i power play.

2-7 ett klassmål av Sörensen sedan Lundgren inte lyckats stoppa ett genomspel, man borde kanske kunna kräva att en så meriterad back kunde ta bort passningsvägen bättre så Myrenberg kunde fått koncentrera sig på skytten.

SAMMANFATTNING

Denna blogg har alltså redan ställt om förväntningarna ganska radikalt på detta VIK. Och det kommer uppenbarligen ta ett tag att ändra mentaliteten och bli ödmjuk och tuff utan puck. Något som länge var VIK:s signum. Men inte längre. Kanske har man drabbats av lite hybris?

I en sådan resa i att ställa om, då många kanske missbedömt hur VIK står sig i Allsvenskan just nu, kommer det såklart bli både framgångar och bakslag. Men att bakslaget skulle bli så här enormt stort, komma redan nu och just hemma mot ett ojämnt Hästen med bara 16 man är svårt att smälta.

Man kan snacka runt om en massa saker, men det handlar trots allt om grova markeringsmissar som ger skickliga motståndare ”gratis” energi samtidigt som VIK nästan på egen hand gräver ner sig och inte jobbar klart i försvarsspelet. Många verkar, lite tillspetsat, tänka för mycket på att göra poäng. Och man är inte alls lika sugna på det ”tråkiga” försvarsspelet.

Det är trots allt tidigt på säsongen och det är inte omöjligt att Paananen och Ivarsson får i ordning på försvarsspelet inom någon månad. Men fortsätter detta behöver VIK ta in en ny defensiv röst i båset som kan förmå spelarna att börja markera regelbundet.

Sedan funkar inte mycket framåt heller. En dålig signal av Viktor Hertzberg i första perioden var då VIK-forwarden bara lät sig flyttas på i en duell och gav sig utan kamp. Sådant måste bara bort.

Undertecknad var på VIK J20 mot Luleå på söndagen. Kontrasten mellan dessa två VIK-lag är just nu enorm. VIK J20 inser sina begränsningar och spelar väldigt hårt i varje duell, till skillnad från A-laget.

Trots allt kan det bara bli bättre. Så här dåliga är inte VIK. Men tålamodet är kort. Får inte alla runt VIK snart få se ett lag som varje kväll åtminstone uppvisar basala grunder i försvarsspel, markering och inställning kommer det bränna till och något måste hända.