Tankar om kollisionen mellan det gamla och nya där VIK vill och måste tänka långsiktigt och anpassa sig till samarbetspartners och andras ökande förväntningar
Allt färre företag idag ser sig själva som, eller är, kortsiktiga vinstmaximerare. Fler och fler anammar istället mer långsiktiga planer och tänk. För att tjäna pengar även på sikt måste människor och miljö må bra. Men det är väl egentligen inget konstigt. Det är ju bara sunt förnuft, som vilar tryggt i vetenskapens famn. (Thomas Paananen har ju lite detta synsättet också gällande det mänskliga).
VIK är, som alla andra, beroende av välmående människor och av sina företagspartners. Man har bland annat därför startat CSR-projektet ”Ett Gulsvart Hjärta”. Vad jag förstår har detta inneburit både ökad respekt och betydligt mer klirr i kassan för VIK.
Om jag inte är helt ute och cyklar har även stora drakar visat stort intresse för detta. VIK:s möjligheter till rejält höjda intäkter har ökat markant.
Mot detta står ibland de känslor som blossar upp inom idrotten. Jag vet det så väl själv, både hur man känner på läktaren och från egen liten idrottskarriär. När jag körde Sverige Cup i skånska Tomelilla 2002 blev jag felaktigt (haha, självklart var det så) svartflaggad (matchstraff typ) och det är mycket ovanligt i motocross.
Med puls 240 fick domaren ett antal osande glosor mot sig varpå denne lätt tog tag i mig rent fysiskt. Jag lugnade mig snabbt och sedan gick jag dit och bad om ursäkt och vi skakade hand och skrattade lite åt allt. Man lärde sig, skämdes och gick vidare.
Med andra ord är det inte lätt för VIK just nu att balansera allt detta, just nu då tiderna förändras snabbt. Hat (oavsett hur litet eller hur klämkäckt) blir nog allt svårare att förklara för nya och större sponsorer som attraherats av ”Ett Gulsvart Hjärta”.
Vissa gör gällande att känslor på läktaren måste få innebära hatramsor. Varje människa bestämmer ju själv, men som gammal idrottsman var man bara fokuserad på sitt, egocentriskt men ändå.
Att under match eller tävling fokusera och hata andra (lag och medtävlare) är bara för loosers i mina ögon. Tuffa gliringar med glimten är en annan sak. Hat tyder på lite mindervärdeskomplex i min värld. VIK:are behöver inte längre ha mindervärdeskomplex mot någon efter de senaste årens framgångar både på isen och läktaren.
Så undertecknad har svårt att förstå att det ska vara så knepigt. Men det är ju bara lilla jag och uppenbarligen är det något jag inte fattar. Och uppenbarligen några företagsledare till…
Stödet på läktaren har annars gått från klarhet till klarhet och denna blogg har hyllat det nu nästan efter varenda match i flera års tid. Främst har stödet till VIK varit bättre än någonsin, även när motståndare gjort mål. Det har givit VIK en extra spelare med det positiva fokuset mot just de gulsvarta lirarna i med- och motvind.
Vill passa på att återigen tack Er som gör detta publikstöd möjligt, då det gäller att kunna ha flera tankar i huvudet samtidigt. Även om det är svårt. Jag vet…
Situationen känns infekterat och hoppas innerligt att den senaste prestationen på isen inte hade något med den här bagatellen och göra. Förstår att VIK och Styrelsen måste ta avstånd från det här speciellt nu pga CRS-projektet, men kunde dem inte ha tagit det internt och med sponsorerna istället för att offentligt hänga ut en spelare? Den politiska korrektheten i en annan form ser ut och ha smittats till VIK och det hela slutar väl med att spelarna får tacklingsförbud, silkesvantar och rosa damasker för det goda samhällets skull. I hockey vinner du ingen framgång med kramar och pussar och jag hoppas att den berörda spelaren även i fortsättningen får publikens stöd och t.om extra stöd i nästkommande match så att han och andra kan ta sig vidare från den här käftsmällen från det egna ledet.
Vill bara ta Anton Eriksson i försvar här.
Tror inte han menade nå illa när han åkte fram till klacken.
Precis när han ska åka av, hör han klacken ropa hans namn, varpå han vänder för att skandera nått med klacken.
Han kom väl helt enkelt inte på nått bättre än det han sa.
Men inte fan behöver väl styrelsen inte gå ut med stora djungeltrumman och basunera ut sitt budskap som de gjorde för det.
Tycker saken är väldigt överdriven.
Men det är min åsikt.
Gliringar till antagonister hör till och måste finnas, men det blir bättre och effektivare om det görs med komik. ”Hata” är inte roligt eller ger bra känsla nånstans. Tifot versus ramsorna kunde inte på bättre sätt visa på de olika nivåerna. Gäller att även hitta ramsor som är fyndiga.
Klockrent Bozo, du beskriver det mkt bättre än vad jag förmådde i inlägget, som jag nu uppdaterade lite gällande hälsosamma tuffa gliringar som kryddar upp. Tack!
”Att under match eller tävling fokusera på andra (lag och medtävlare) är bara för loosers i mina ögon”
Att under match eller tävling bara fokusera på sitt egna lag när man möter vissa rivaler är att kasta en förenings historik i soptunnan i mina ögon. Vissa motståndarlag lockar mer publik än andra, och det är till stor del de lagen om folk historiskt sett har tyckt illa om. Att då som publik agera på samma sätt mot Taif som mot stockholmslagen/Lif/Örebro osv är historielöst. Och det handlar inte om en ”naturlig utveckling”. Även sponsorer vill ha heta tillställningar
Tack för intressant åsikt. Se Bozos svar ovan, klockrent. Gliringar med glimten hör såklart till. Sen har väl VIKs problem sedan 80-talet varit just ojämna publiksiffror och sviktande resultat just av anledningarna du nämner. Bland annat pga av bristande lokalpatrioism och väl mkt fokus på just andra lag. Ingen direkt vinnande historisk tradition om du frågar mig… heta matcher har inget likhetstecken med tondöva hatramsor, långt ifrån.
Jag är en av dom som tycker att det är bättre att älska än att hata och förstår inte hur ”hata” ramsor ska hjälpa VIK. Det är mer troligt att det ger energi åt motståndarna än åt VIK.