Vad har Bromé, Lantosi, Gynge, Fälth, Mustonen, Hedman och Myttynen (och även Montpetit, Mylläri och Backman) gemensamt och vad kan vi lära av deras utveckling och resor?
Den mycket sympatiske ex-VIK:aren Mathias Bromé är klar för Detroit Red Wings organisation via stopp i Asplöven, Mora och Örebro. Bromé (född 1994) spelade i VIK 2011-2015. Bromé hade svårt att ta med sig den fenomenala produktionen från VIK J20 (55 poäng via 22+33 på sina sista 34 matcher) till A-laget.
I A-laget blev det bara 18 poäng på 101 matcher, samtidigt kan man alltid fråga sig om Bromé fick tillräckligt med chanser i VIK. Men hade någon då sagt att Bromé var en framtida NHL-spelare hade denne blivit utskrattad.
I och med Bromés fantastiska resa kan det vara läge att stanna upp som VIK-följare och tänka till om vi inte var för snabba att skriva av och eller skeppa, inte bara Bromé, utan även:
Robert Lantosi (född 1995) – Lirade i VIK 2012-2015. Skeppades till Vita Hästen under säsongen 2015/16 som 20-åring, var snabb i VIK men saknade avslutskyla och tyngd. Men ingen succé i Norrköping heller innan ”bara” 16+11 i Ettan för Sundsvall året efter.
Efter ytterligare en grå säsong i Slovakien exploderade Lantosi i Nitra som 23-åring och fick spela A-VM för Slovakien. Senast nu en stark säsong i AHL för Bostons farmarlag, 11+20 för 31 poäng på 50 matcher. Lär få sina chanser i NHL efter den starka debutsäsongen i Nordamerika.
Richard Gynge (1987) – Lånades av VIK från Brynäs 2007-2008. Hade då vad som många uppfattade svag skridskoåkning. Bara 1+6 på 17 matcher här gjorde att den då 20-årige forwarden skickades vidare till Oskarshamn. Gjorde sedan hela 28 mål i SHL för AIK som 24-åring och fick en bra karriär i bland annat KHL.
Elias Fälth (1981) – Gjorde en del poäng i VIK 2008-09 men bänkades ofta av Johan Tornberg och lämnade för Almtuna som 28-åring. Slog igenom med dunder och brak i SHL som 29-åring 2010-11 med 34 poäng i Luleå. 400 SHL-matcher och VM-spel för Tre Kronor blev facit efter VIK gav backen nobben…
Joel Mustonen (1992) – Lånades in under 17 matcher 2011-12 (0+2). Snabb spelare redan i VIK, men oerhört anonym då. Fick göra landslagsdebut för Finland bara två år efter de bleka insatserna i VIK. Är numera en väl ansedd spelare i SHL.
Anton Hedman (1986) – Leif Rohlin värvade denna enormt starka kille direkt från en bra kanadensisk juniorliga. Vevade friskt i VIK 2007-08 och visade sin unika styrka och balans direkt. Men fick lämna efter nio matcher, kanske mest för sina fighter och utvisningar. Slog sig sedan in i SHL som 24-åring bara två år efter sortin i VIK. Även fått prova på landslaget.
Matias Myttynen (1990) – Togs in sent av Niklas Johansson 2015-16. Gjorde inte alls bort sig i VIK, men var en gåtfull spelare som bitvis föreföll lite loj här. Få klagade då han lämnade VIK efter en säsong. Har sedan dess gjort det bra i finska ligan, KHL (!) och SHL senast i Malmö och har fått testa finska landslaget.
WILD CARDS
Anton Mylläri (1991) – Haft en märklig karriär. Juniorstjärna som tappade formen. Trimmade dock ner sig under en tryout här hösten 2015 och var stark under sin comeback i VIK. Tappade dock mycket säsongen efter och var -18 året då VIK ramlade ur Allsvenskan. Många höjde på ögonbrynen då Malmö tog in honom till SHL direkt efter, men Västeråssonen har blivit en etablerad SHL-spelare.
Victor Backman (1991) – Inledde väldigt bra i VIK 2012-13 men allt ebbade ut. Den begåvade forwarden skeppades till Oskarshamn mitt under säsong. Sedan en brokig karriär i Danmark, Norge och schweiziska andraligan. Men gjort det bra i starka NLA och nu klar för Malmö i SHL. Återförenas därmed med Joakim Fagervall från VIK-tiden.
HEDERSOMNÄMNANDE
Brock Montpetit (1990) – NJ-fynd från amerikanskt college (NCAA) 2014-15. Urstark, nyttig och snabb spelare som kunde dela ut offensiva tacklingar på Foppamanér. Skapade massor men kunde varken träffa den oändliga oceanen eller en ladas fyra väggar från insidan i VIK-dressen. Hade väl en rykare i ribban strax innan KHK gjorde det där sena suddenmålet i Västerås i PP efter att domaren ville hem till Stockholm och blev sugen att blåsa…
Sedan plockade Leksand in Montpetit och produktionen dubblades. Karlfan kunde plötsligt skjuta som en gud då Leksand gick upp. Se konstmålet i sudden i match 7 mot Modo våren 2016. Nu passade det att kunna skjuta…
***
Nu är inte tanken att sitta här och vara mästrande eller efterklok. När ovanstående lirare lämnade VIK var det få som klagade alltför högljutt. Sedan är också ovanstående de mest extrema exemplen på utveckling. Detta visar också hur svårt det är med scouting och att bedöma spelares potential på sikt.
Undertecknad skrev exempelvis så här då Bromé lämnade VIK i april 2015 (samtidigt som Jonas Emmerdahl):
”Synd, om vi ska vara lite hemmaromantiker, att två lovande spelare sprungna ur J20 lämnat på två dagar. Först var det Jonas Emmerdahl till Björklöven och idag lämnade även Mathias Bromé för nordligare breddgrader, nämligen Asplöven. Tror det är bra för bådas utveckling att troligen få mer istid och förtroende i nya klubbar. En gemensam nämnare för båda är annars att de är något svåra att sätta i något fack och kanske är det en anledning till avskeden? Båda är bra skridskoåkare och båda har flera starka sidor, men ingen av dem har varit varken speciellt spetsig framåt eller haft den här riktiga tyngden i det fysiska spelet.”
***
Men alltid kan man lära något. En gemensam nämnare bland de flesta av ovanstående är att de hade lysande juniorkarriärer, men att det tog lång, eller väldigt lång, tid att nå samma framgångar mot seniorer. Kanske ska man ha extra tålamod med juniorstjärnor, nästan oavsett hur det ser ut till att börja med på seniornivå?
Frågan är vad vi mer kan lära av ovanstående spelarutvecklingskurvor?
Att man bör ha 35-40 (helst fler) spelare i truppen, ifall någon får för sig att slå igenom någon dag.
Att vi inte ska ge våra egna juniorer chansen i A-laget (åtminstone inte ännu), då de inte har lysande juniorkarriärer.