Granskning & tillbakablick värvningar: Zätas strategi att inte försöka vara smartare än alla andra gör värvningsresultatet klart bättre än föregångarnas

Patrik Zetterberg tillträdde som sportchef den 25:e april 2017. Sedan dess har VIK gått som tåget och enligt bloggens granskning är Zäta vassare i värvandet än sina föregångare på sportchefsposten: Leif Rohlin, Niklas Johansson och Andreas Appelgren.

Om vi börjar med att kika på Zätas alla värvningar med bloggens betyg på själva värvningen sett till förväntningar och utfall då signeringen gjordes:

Totalt har Zäta värvat 31 spelare enligt ovan med ett snitt på 3,44 (årets silly får vi betygsätta i framtiden). Om vi jämför med tidigare sportchefer och bloggens snittbetyg på deras värvningar:

Vi ser alltså att Zäta hittills är vassare än sina företrädare, enligt denna bloggs försök att betygsätta värvningar. Vi ser också en positiv utveckling där Andreas Appelgren gjorde ett bra jobb, men kanske var grundtruppen för dålig trots fina värvningar av ”Äpplet”.

Det som kännetecknat Zätas tid som boss är att 48-åringen inte krånglar till saker. Zäta försöker inte vara smartare än alla andra och den tidigare storspelaren vill i princip bara värva spelare han sett och talat riktigt allvar med, inte halvchansa på fynd från mer eller mindre obskyra ligor.

Anställningsintervjuerna VIK håller nuförtiden under Zäta ska vara förhörsliknande för att man verkligen ska hitta rätt, även mänskligt. Många menar att VIK redan håller SHL-klass här, tex. tycker Tony Mårtensson det, och han har ju sett en del. Både Zäta och Paananen har den fina kombon av ödmjukhet och tuffhet.

När laget behövde en coach gick Zäta inte ”över ån efter vatten” utan anlitade snabbt just Thomas Paananen och sig själv som assisterande, då ekonomin inte tillät annat. Sedan tog Zäta in välbekante och fint meriterade mysfarbrorn och västeråsaren Lasse Ivarsson som ny andrecoach.

När laget snabbt behövde bra Ettanrutin hämtade man in det bästa grannklubben Enköping hade i Pettersson, Mattsson och Weiskog.

När man behövde två rejäla pappabackar chansade man inte på typ en Rasmus Edström och sa att han vara ”bra defensivt”, utan man hämtade helt enkelt in Hassel & Källström.

När Zäta med egna ögon såg hur bra Benker var i Troja i kvalet satsade han på honom, istället för att chansa vilt på en collegespelare. Man har även hämtat spelare väldigt lokalt från Enköping, Köping och Arboga – där Anthon Eriksson visat sig vara en oslipad diamant.

Etcetera. Etcetera.

***

Här kan ni läsa mer med bloggens tidigare rankningar av sportchefers värvningar från 2007 och framåt:

Granskning & tillbakablick, del 1: Rohlins värvningar

Granskning & tillbakablick, del 2: Johanssons värvningar

Granskning & tillbakablick, del 3: Appelgrens värvningar

Sedan är såklart bara detta en del i hur sportchefers arbete ska värderas. Resultat, coacher, förlängningar och andra affärer är ju lika viktiga.

Vi ska inte heller glömma att exempelvis Appelgren hittade Marcus Bergman och tog hem Jimmie Jansson, två nyckelvärvningar som bara blir bättre med tiden.

Plus att Äpplet även tog hem Frycklund och Zäta i deras första hemvändor. NJ och Rohlin tog också laget till SHL-kval, där NJ var närmast. Rohlin fixade hit Arlbrandt & Olausson.

Dock är Zäta med stor sannolikhet även bäst sett till vad man fått tillbaka per värvarkrona. Det kan inte underskattas…