Patrik Zetterbergs (och tidigare sportchefers) värvningar under lupp – bloggens bedömning & ranking av de 57 Z-värvningarna med fokus på de elva senaste under 20/21

Patrik Zetterberg tillträdde som sportchef den 25:e april 2017. Enligt bloggens högst subjektiva bedömning är fortsatt Zäta lite vassare i värvandet än två av sina föregångare på sportchefsposten: Leif Rohlin, Niklas Johansson, men Andreas Appelgren ”leder” nu faktiskt knappt (dock jobbade ju Zäta med Äpplet redan då och de låg gemensamt bakom vissa fina värvningar redan på den tiden).

Detta efter ett lite sämre värvarår med Zätamått mätt. Om vi börjar med att kika på Zätas alla värvningar med bloggens betyg på värvningens första säsong i VIK sett till förväntningar och utfall då signeringen gjordes:

Patrik Zetterbergs alla 57 värvningar sedan 2017 med bloggens betyg på deras första säsong i VIK.

Om vi drar ut och kikar närmare på värvningar/lån säsongen som gick:

Det är lite svårt att sätta betyg under en sådan här speciell säsong. Hillding fick ju långdragen corona, men förutom ett ganska bra defensivt spel var centern oerhört ojämn med mycket slarv i passningsspelet. Kan nog bättre fullt frisk/tränad.

Tornberg var poängkung i hela laget under försäsongen och det såg lovande ut. Men sedan kom coronasjukdom, knäskada och ojämnt spel för allroundbacken, som måste vara välplacerad då farten i de långa benen inte är den bästa. Tornberg har dock ganska hög högstanivå både offensivt och defensivt då allt stämmer.

Henrik Hetta var guld värd på många sätt med sin tyngd, vilja och attityd, men i ett lag som skrek efter PP-kompetens och poängmakande var produktionen helt enkelt för låg (8+14 för 22 poäng och -2 på 58 matcher, varav 1+1 på sex slutspelsmatcher), särskilt sett till lönekrona (vi kan nog anta en relativt hög lön) per poäng, för ett högre betyg.

VIK hade behövt en Zach Budish och/eller en Ryan Gropp, spetsar som Västervik lyckades få in under säsongen. En fråga att ställa sig är varför exempelvis dessa hamnade där och inte i VIK?

Vi hade höga förväntningar på Filip Karlsson (relativt bra poängsnitt i SHL i paritet med många HA-stjärnor) som lite kanske skulle ersätta floppvärvningen Iacobellis, och visst var Karlsson godkänd, men inte mer. En av de största frågorna nu framöver är således hur VIK ska tänka kring Karlssons roll i ett betydligt spetsigare tänkt bygge 21/22?

Och vad ska vi ge för betyg på Lundgren/Mylläri som bägge lämnade under säsongen? Tycker ändå det var rätt att satsa och ”chansa” lite, och speciellt Lundgren bärgade nog några poäng som i slutändan bidrog till att säkra en slutspelsplats. Det var också rätt av Zäta att satsa vidare på defensivspecialisten Lundgren, då Mylläri är mer ”vanilj” utan någon direkt spets.

Men Berglund, Iacobellis och Marklund är helt enkelt värvningar som inte alls funkade, så där får Zäta hemläxa att analysera vad som gick fel i scoutingen där.

Två sena mycket bra backtillskott av Edvinsson och Trivellato påminde dock att Zäta har bra kontakter (med bland annat Frölunda) och kan fynda fint. Dock tappade emellertid Trivellato avsevärt mot Karlskoga, vilket drar ner betyget som var nära fem om vi bortser från Karlskogaserien.

***

Detta leder till en översikt gällande de fyra senaste sportchefernas lycka med värvningar och deras prestationer första året i VIK, sett ur bloggens högst subjektiva perspektiv:

En oerhört tight tabell när bloggens lägger ihop alla betyg på nyförvärvens första säsonger i VIK.

Vi ser alltså att Zäta hittills är vassare än två av sina företrädare, enligt denna bloggs försök att betygsätta värvningar. Detta trots en dipp senaste säsongen i träffsäkerheten.

Dock spelar en massa faktorer in och sådana här listor är säkert orättvisa mot nästan alla inblandade, men någonstans ger det en liten fingervisning om förmågan att värva för att förstärka ett lag omgående.

Vi ser också att Andreas Appelgren (och då var ju Zäta med också ”bakom” Äpplet) trots allt gjorde ett bra värvarjobb som ny etta då Zäta glidit ner nu, men grundtruppen var för dålig trots en del fina värvningar av “Äpplet”. NJ värvade ju mycket, men kompenserade ju också snabbt och bytte ut mindre lyckade värvningar.

Sedan är såklart bara detta en del i hur sportchefers arbete ska värderas. Coachval, förlängningar, ekonomi, ”poäng/krona”, bäst när det gäller/slutspelsframgångar och andra affärer är ju precis lika viktiga.

Zäta tog hit August Nilsson som växt rejält över tid, och värvningen av Lunsjö framstår som allt mer genial desto mer vatten som rinner mellan broarna, Kruse har också växt. Dock har tex. en som Åkerström tappat.

Vi ska inte heller glömma att exempelvis Appelgren hittade Marcus Bergman (som VIK inte gått upp utan 2018) och tog hem Jimmie Jansson, två nyckelvärvningar sett över tid.

Plus att Äpplet även tog hem Frycklund och Zäta i deras första hemvändor. NJ och Rohlin tog laget till SHL-kval, där NJ var närmast. Rohlin fixade hit Arlbrandt & Olausson som riktiga supervärvningar som också levererade i kvalserien, dock var de alldeles för ensamma då.

***

Här kan ni läsa mer, bloggens tidigare rankningar av sportchefers värvningar från 2007 och framåt:

Granskning & tillbakablick, del 1: Rohlins värvningar

Granskning & tillbakablick, del 2: Johanssons värvningar

Granskning & tillbakablick, del 3: Appelgrens värvningar

***

Hur ser Dina betyg ut på nyförvärven säsongen som gick? Du kan också betygsätta säsongen som helhet nedan eller på startsidan.