Inför AIK-VIK Hockey: Kvalserien fortsätter allt hetare

Kvalens kval, var det inte så vi kallade det? Alla inblandade lagen lever onekligen upp till det som kallats svensk hockeyhistorias tuffaste kval.  Alla lag har i princip tagit poäng av varandra vilket gör kvalserien till ett ilsket surrande getingbo som ingen verkar kunna kontrollera.

Fornataro jublar mot Djurgården. Foto: Rune Åhlén

Innan matchen mot Djurgården sprang jag på Andreas Lindh vid pressrummet. Det var en sammanbiten men öppen Lindh som berättade att ” ikväll ska laget vinna.”  Precis som Lindh var inne på kom VIK ut med ett helt annat självförtroende än mot Rögle.  Misstagen minimerades, och Gulsvart uppträdde som ett helt annat lag i jämförelse med matchen innan.  I Djurgårdsmatchen igår fick vi västeråsare se hur VIK spelar bra i 60 minuter och det har vi inte sett sedan innan jul. Som om inte det vore nog så blev det lapp på luckan och en förbaskat bra inramning och stämning. Härligt !

Motståndet på söndagen är Solnaklubben AIK som spelat i Elitserien och SHL sedan säsongen 2010/2011. Årets säsong har uppenbarligen inte infriat några förväntningar alls. Stockholmarna har varit sämst i nästan allt i årets upplaga av SHL och har i praktiken varit klara för kval under en längre tid. Ändå kommer till Kvalserien som en favorit tillsammans med Örebro.

Solnaklubben som både har en anrik historia, en trupp av hockeyspelare som är välkända i hela landet och en publik som match efter match fyller klubbkassan, har uppenbarligen misslyckats på något annat plan. Frågan är väl bara om det går att hejda en klubb som sportligt går utför?  Om dessa professionella och välkända hockeyspelare inte kan tagga till tillräckligt för att spela i SHL, är de då professionella nog att göra sitt yttersta i en kvalserie? Finns inställningen? Finns motivationen? Eller kan det vara så att flera AIK:are redan gjort klart för andra lag som olika rykten säger?

Vi västeråsare såg det för några år sedan då bland annat Broc Little gav järnet för VIK, tills han skrev på för just AIK mitt under brinnande avslutning, sa ”tack och hej” och försvann.  Trots en i dagsläget jämn tabell, verkar det som om spelarnas egna AIK-hjärtan samt lite ”jävlar anamma” är det enda som kan hindra laget att åka ur landet högsta serie i år.

Frallan gjorde som vanligt en stabil insats. Foto: Rune Åhlén

Vad är det som talar för uppkomlingen från Västerås?

• I Västerås är läget lite annorlunda. VIK hockey har till skillnad från AIK allt att vinna i en kvalserie. Således kan VIK spela utan den press gnagarna måtte känna från sin hemmapublik och sina sponsorer.
• Segern igår mot Djurgården innebär utan tvekan ett lyft för självförtroendet som AIK inte känt på hela säsongen.
• För första gången i kvalserien tog Fagervall/Hellenberg ut en laguppställning med fyra fungerande formationer. Äntligen, säger vi på läktaren.  Finns inga orsaker att ändra om, så länge ingen blir skadad.
• VIKs förstakedja hittar varandra bättre och bättre.  Igår gjorde Evan McGrath sin bästa match i VIK-tröjan under den här sejouren och Williams går att känna igen mer och mer.  Williams – McGrath – Caputi kommer att bli ännu ett strå vassare när även Caputi får passningar i anfallszon.
• Backuppsättningen som helhet spelade bra mot Djurgården. Misstag fanns men inte alls i samma utsträckningen som tidigare matcher. Uppspelen kändes bättre än på länge och i tex boxplay var det enkla och rejäla tag istället för det trams som vi sett tidigare.
• Jonas Fransson, Andreas Lindh, Kenndal McArdle och Luca Caputi var på topp igår. Flera är på gång…

Jeremy Williams forcerar framåt. Foto: Rune Åhlén